Uniform

Skoluniform kan stoppa mobbing. Det menar Ann-Louise Trulsson, präst, moderat och blivande ordförande i utbildningsnämnden i Karlskrona, enligt Aftonbladet.

Blogge Bloggelito är dock motståndare till förslaget. ”Uniformer lockar fram vissa (i detta sammanhang) mindre önskvärda fetischer, vilka vagt illustreras i de till artikeln valda bilderna. Jag lämnar resten till den egna föreställningsförmågan”.

Skoluniform ur ett katolskt perspektiv debatterar journalisten Jim Goad, i Exotic Magazine, september 2003.

Sofo

Gudmundson tipsar om att södermalmskrogen Carmen numera även finns på MySpace. Anledningen till att Gudmundson uppmärksammar det är att stället numera besöks av ”typ halva den liberala bloggosfären”.

Inställsamt och anonymt

Danskarna letar upp extrema situationer och bisarra personer – men lyckas hitta de universella känslorna och frågorna, oavsett vem berättelsen handlar om. Den svenska manusförfattarkåren verkar däremot ständigt leta efter den minsta gemensamma nämnaren. Något som alla ska kunna känna igen sig i. Därav vågen av landsortskomedier och hora-problematiserande ungdomsfilmer.

Men i all sin inställsamhet blir de svenska filmerna nästan helt anonyma. En flod av filmer som man glömt bort namnet på redan en vecka efter premiären.

Nyhetsmagasinet Fokus skriver om svensk film.

A som i arméfraktionen

Nu blir 1970-talsbarnprogrammet Från A till Ö barnteater på Maximteatern, enligt Stockholm City.

Bert-Åke Varg, som spelade ugglan Helge i TV-programmet intervjuas.
– När västtyska ambassaden sprängdes var vi på Arlanda och spelade in slutscenen. Plötsligt, när jag satt i full uggleutstyrsel och drack kaffe kom två poliser fram och bad mig legitimera mig. De trodde jag var med i Baader-Meinhofligan, säger Varg till City.

Nöje

Vilken fråga önskar du att journalisterna ställde till dig?
– “Would you like to go now?”
Would you like to go now?
– Yes.

Nöjesmagasinet City intervjuar Chris Cornell, Audioslave.

Nordamerikansk kultur

Det är många sak i kulturen i US och A som jag beundras. Jag tycker väldigt bra att det är lagligt att bära pistol och skjuta folk i Amerika. Förutom röda indianer. Jag vill än en gång be om ursäkt till personalen på Potawatomi Casino i Kansas. Jag väldigt ledsen. Jag också tycker mycket om amerikanska komediskådespelare, särskilt Edward Murphys. I Kazakstan skrattar vi väldigt mycket åt hans chokladhud. Vi har aldrig sett något sådant förr!

Diego intervjuar Borat.

Facken rasar

Johnny, I said we were through
Just to see what you would do
You stood there and hung your head
Made me wish that I were dead

Oh, Johnny get angry, Johnny get mad
Give me the biggest lecture I ever had
I want a brave man, I want a cave man
Johnny, show me that you care, really care for me

Every time you danced with me
You let Freddy cut in constantly
When he’d ask, you’d never speak
Must you always be so meek?

Every girl wants someone who
She can always look up to
You know I love you, of course
Let me know that you’re the boss

Joanie Sommers, Johnny get angry

En attack på fackföreningsrörelsen, så tolkar många fackförbund regeringens förslag om höjd a-kasseavgift, obligatoriskt a-kassemedlemsskap samt lägre ersättningsnivå, meddelar Aftonbladet.

Jonas Nystedt på SEKO tror att det blir en tuff avtalsrörelse nästa år. Kompensationer kommer troligen att krävas för de höjda avgifterna.

Att ta till sig kritik

Redan då jag sände in mina kritiska synpunkter på två artiklar i förra numret förstod jag att de skulle refuseras. Från att ha varit en frisk och härlig tidning under en period före nya chefredaktörens tid har Fönstret nu återgått till att vara ett organ för husbondens röst – där kritik mot partiet eller dess ledande personer inte får förekomma. Det är mycket tråkigt. Det är bara att erkänna att vi fått en frispråkig tidning mindre och en tidning mindre att läsa.

Olle Ljungbeck, Gävle

Svar: Då får vi tacka för tiden som varit.

Chefredaktören

Jonas Helling, chefredaktör för det socialdemokratiskt dominerade ABF:s tidning Fönstret besvarar ett läsarbrev (artikeln finns inte på nätet).

Intellekt är inne

Modeindustrin har börjat ”hångla vilt” med litteratur och annan finkultur, meddelar Attention. Böcker har förvandlats till chica modeaccessoarer och rekvisita i heminredningen.

”Många inom design och mode inspireras av kulturellt spännande epoker och personer just nu: Marie Antionette, Andy Warhol, Valerie Solanas och medlemmarna Bloomsburygruppen poppar upp som referenser”, säger Lotta Ahlvar, VD för Svenska Moderådet till Attention.

Vitsigt

Idol-Agnes och Bill Murray diskade, meddelar Svenska Dagbladet.

Oberoende granskning

Vad innebär egentligen uttrycket indie? För två år sedan försökte Nöjesguiden reda ut frågan grundligt, men åstadkom snarare förvirring än klarhet.

Mediekoncernen CNN granskar nu ämnet i ett stort reportage, tipsar Sonic.

Eugene Hernandez, editor-in-chief of indieWIRE, a site dedicated to independent movies, said the definition of indie was founded on the virtues of self-publishing and self-releasing books, magazines, tapes, records, and just about everything else from buttons to clothing to posters.

“If you’re going to be as strict as possible, the only definition was DIY – do it yourself,” he said, referring to the ethos of the punk bands and labels that flourished in the late 1970s and 1980s.

Ryan Schreiber, the editor and founder of Pitchfork Media, a popular online magazine that chronicles the indie music scene, said the definition also embodies a sense of idealism and an anti-corporate attitude.

“[The term] has also, for years, been sort of the de facto label for an entire subculture of idealistic artists and music fans who place a lot of stock in the idea of making music for yourself or your friends, rather than for profit or popularity,” he said.

Den akademiska världen

Mälardalens högskola erbjuder en fempoängskurs i bloggande, tipsar Buzz.

Kursen ger kunskap om grundfunktionerna för uppbyggnaden av en hemsida där bloggens grundläggande egenskaper och elementära verktyg för att skapa en fungerande blogg lyfts fram. Även olika kommunikationssätt och Internettillämpningar presenteras, såsom t ex bloggens användning i en politisk och demokratisk kontext. Även de juridiska aspekterna kring blogganvändning presenteras.

Intellektuella slackers

Klädföretaget WeSC har lagt ut sina reklamfilmer på The Pirate Bay, meddelar King.
– WeSC vänder sig till intellektuella slackers och förstår hur information sprids bland unga människor nu förtiden, därför faller sig samarbetet med Piratbyrån och The Pirate Bay väldigt naturligt, säger Pelle Jansson, pressansvarig på We till King.

Verifikationer

Dan Park, känd bland annat som gatukonstnär, verkar ha gjort till en vana att skanna av och publicera samtliga kvitton han får för sina inköp.

The ultimate coffe shop, jasså, varför fanns det då inget brass på menyn? skriver han senast om Espresso House öppnande på Malmö Centralstation.

Refuserad

Sinnesslöa musikskribenter tror kanske att svensk hardcore är synonymt med nykterister i säckiga byxor, som föll ned från skyn i Umeå i början på 1990-talet och började spela meckig metal med funkbas. Sverige har dock en historia som sträcker sig längre än så. Mob 47 var en del av landets, i underjordiska kretsar högt ansedda hardcorescen under 1980-talet och har idag beundrare från Victoria Park i syd till Haparanda i norr.

I vimlet på Augustibuller lyckas jag fånga Mob 47:s trummis Chrille. Hela bandet följer sedan med mig ut från festivalområdet för att vi ska kunna prata utan kakofonin av ljud i bakgrunden.

Året 1982, i Stockholmsförorten Täby, ur spillrorna av gruppen Speedy Snails, bildades bandet Censur av tre unga män. Sättningen var Åke på gitarr och sång, Jögge på bas och sång, samt Chrille på trummor. Censur medverkade med två låtar på den engelska samlingskasetten ”Grevious musical harm”. Influenserna kom från brittiska band som Discharge, Varukers och Chaos UK.

Hösten 1983 togs en yngling vid namn Mentis in som sångare och gruppens namn ändrades till Mob 47. Namnet är förövrigt en förkortning av mobiliseringsförråd 47.

Mob 47 spelade in en elva låtars kassett med titeln ”Hardcore attack”. Då var musikstilen mer influerad av amerikansk hardcore som Poison Idea, MDC, och Minor Threat, och av det finska bandet Terveet Kädet. I början av 1984 sparkades Mentis på grund av samarbetsproblem och bandet blev åter en trio.

I april 1984 hyrde Mob 47 en portastudio och spelade in hela 22 låtar. Nio av dessa låtar blev EP:n ”Kärnvapen attack”. EP:n rosades av den amerikanska punktidningen Maximum rock ’n ’ roll, som främst imponerades av att Mob 47 var så snabba och samspelta. Alla gruppens låtar är inspelade i ”Bowlingstudion” det vill säga bandets replokal som fanns i Åkes föräldrars bowlinghall. Åke köpte senare en fyra kanalers portastudio som användes till alla fortsatta inspelningar. Portan användes också av andra grupper, till exempel Discard och Svart Snö.

I början av 1985 bestämde sig grabbarna för att ge ut en samlingskassett med hardcore från Stockholm. Mob 47 och bandet Crudity spelade in i ”Bowlingstudion” och Agoni på sitt håll och samlingskasetten ”Stockholmsmangel” gavs ut.

Under en kort period kom en sångare kallad Robban in i gruppen. Robban hade dock inte samma brinnande intresse som övriga medlemmar och lämnade bandet efter några månader. Tommy ifrån Crudity tog i stället över sången och de gjorde bland annat en utomhusspelning i Långholmsparken. En ny EP planerades, men innan planerna blev verklighet var Jögge far och tyckte att föräldraskapet inte gick att kombinera med att spela i ett punkband. Han bestämde sig för att lämna bandet. Då en ny basist skulle repas in, tröttnade Åke och Chrille och la ner Mob 47.

Något flitigt turnerande var det inte fråga om för Mob 47:s del. De gjorde endast 20–25 spelningar under 1980-talet. De flesta var i Stockholm som till exempel på Ultrahuset. Den längst norrut var i Hedemora och den längst söderut var i Norrköping. Sista spelningen var på Birkagården tillsammans med Anti Cimex och Disarm.

Trots att gruppen slutade spela så upphörde folk inte att fascineras över den energiska och snabba musiken. Världen över verkar det finnas folk som beundrar Täbybandet. Den australiska gruppen Rupture har hyllat Mob 47 med serenaden ”Åke is god”. I Japan finns hardcoreband som Frigöra och Ferocious X, vilka är influerade av Mob 47 och skriver mer eller mindre begåvade texter på svenska.
– Jag har hört talas om det. Det var en japan som kom och hälsade på mig en gång nere i Malmö. Han bugade och bara ”nice to meet you”. Tja, vad ska man säga? undrar Åke och skrattar.

Ett antal återutgivningar av gruppens inspelningar har gjorts och gruppen är fortfarande populär bland unga punkare.
– Att det är så stort som det är, är svårt att förstå. När man är inne på MySpace, så är det mycket folk från Kanada och USA, Brasilien, Indonesien och mycket asiater över huvud taget som hör av sig, säger Chrille.

– Det är folk som har varit på oss hela tiden. Jag och Chrille provade att spela lite 1992, men då var det så mycket annat som inte fungerade, avstånd och sånt. Men då Johan kom in blev det lite mer aktuellt att dra igång det hela, berättar Åke

Varje sommar sedan dess var det fyllesnack om att börja spela igen. Under en grillfest sommaren 2003 började de snacka med polaren Johan om att jamma tillsammans.
– Chrille och jag hade ungarna på samma dagis. Vi upptäckte att vi hade ungefär samma musiksmak. Chrille fick veta att jag hållit på mycket och spelat hårdrock förr. Så kom Åke upp en sommar och vi snackade ihop oss och jag fixade en lokal. Då spelade vi lite ihop och det var rätt kul. Sedan blev det inget mer på ett helt år. Förra sommaren repade vi ihop och spelade in två låtar, och på den vägen är det, säger Johan.

Ingen av medlemmarna har haft något som helst med punkscenen att göra på 20 år.
– Nej. Vi tröttnade så mycket på det där när vi höll på med det, berättar Åke. Sedan Jögge lämnade bandet har ingen av oss i princip spelat överhuvudtaget. Jag har i och för sig suttit och plinkat på gitarren lite hemma, säger Åke.

– Men punkare har vi varit hela tiden, trots att vi inte har lirat, tycker Jögge.

Den 28 april i år gjorde Mob 47 så sitt första framträdande på 20 år, vilket oannonserat ägde rum på Diskonto och Massgravs gemensamma releaseparty, på Alcazar i Stockholm. Den första officiella spelningen skedde sedan den 25 maj inför ett utsålt Debaser. Två dagar senare spelade de återigen på Alcazar.

Tanken var från början inte att återbilda bandet permanent. Men eftersom de alla tycker att det är så roligt kommer gruppen att fortsätta ett tag till. Innan Mob 47 spelar utomlands vill de dock vara lite mer varma i kläderna. Först ska de göra fler spelningar i Sverige och spela in en skiva. Den nya skivan kommer troligtvis ut till hösten. Låtarna är ”Back to attack” och ”Carnival in Rio” samt ett tiotal nya.

Förutom Augustibuller har Mob 47 även bokats in på Malmöfestivalen i augusti. I höst ska de spela på Musikhuset i Göteborg den 18 november. De hoppas få komma iväg till Japan och spela nästa år.

Mob 47 repar ofta med enbart bas, trummor och sång. Detta eftersom Chrille, Jögge och Johan alla bor i Stockholm. Åke som bor i Malmö pendlar för att delta i de något färre repen där gruppen är komplett.

Vilka är då männen bakom bandet myten, legenden Mob 47? Jögge är 42 år gammal, gift och har tre barn. Han är ombudsman på fackförbundet SIF.
– Ombudsman, är det ett jobb för en punkrockare? kan folk fråga. Absolut, det handlar om att stå upp för den svagare människan, menar Jögge.

Jag läste att du är en stark anhängare av cykelhjälm.
– Det är en jävligt billig och bra livförsäkring. Cykla inne i stan utan cykelhjälm det går bort.

Hur många av era fans tror ni har cykelhjälm?
– Det är nog inte många. De får inte plats med tuppkammen innanför hjälmen, säger Jögge.

Åke är 43 och har en son som är 11 år. Försörjer sig genom att driva en bowlinghall i Malmö. Det största fritidsintresset är resor.

Chrille är 39 år och har fru och två barn. Han arbetar på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm. Även han har ett bowlingintresse då han spelar bowling i AIK i divisionen under eliten.

Johan är 39 år och har fru och två barn. Han förvärvsarbetar med att bygga mätinstrument. Största intresset är för honom är fiske. Johan var inte med i det ursprungliga Mob 47 och har istället en bakgrund i hårdrocksband.
– Jag har kanske inte lyssnat så mycket på den här typen av punk, men jag har alltid lyssnat på punk. Fast då jag var hårdrockare så spottade jag lite på det och tyckte att punk det är bara blaj. Men när jag själv står där och lirar så är det inte så jävla enkelt. Det är svårt och energikrävande, säger han.

Flera i gruppen spelar, eller har tidigare spelat bowling. Har era personliga bowlingframgångar hjälpt er som band och vice versa?
– Vi hade ju replokal i en bowlinghall. Det var ju tur att vi hade den möjligheten. Annars hade vi inte stått här. Alla låtarna spelade vi in där också. Men vi är inte något slags ”bowlingpunk” för bowlare på så sätt som skatepunken är för skateboardåkare, säger Chrille

– När vi la ned Mob 47 satsade jag väldigt mycket på bowlingen och har tillhört övre eliten. Jag har åkt runt och spelat mycket. Men nu är det nedlagt, så nu är det Mob som gäller igen, säger Åke.

Så går vi raskt över till det politiska budskapet. Vilken fitta ljuger mest, Persson eller Reinfeldt?
– Det är hugget som stucket, alla ljuger. Linda Rosing också, tycker Chrille.

Är det rock ’n’ roll-liv som gäller även för det något äldre Mob 47, blir min sista fråga innan vi skiljs åt.
– Att vara fulla på scenen när vi spelar, det klarade vi inte ens av när vi var unga. Så på den fronten är det inte så stor skillnad, säger Åke.

Hardcoreveteranerna rör sig sedan vidare mot öltältet för att i väntan på nattens spelning dricka öl ur plastglas. Med måtta, förutsätter jag.

Artikel ursprungligen avsedd för publicering i Denimzine.

Litterär punk

Svenska Dagbladet recenserar boken Bukowski – en biografi.

Roddig roddare

Länkarkiv tipsar om att The smoking gun publicerat The Stooges rider, det vill säga de saker bandet vill ska finnas på plats när de spelar. Det är ett 18 sidor långt dokument skrivet av roddaren Jos Grain.

For example, in describing how Iggy’s dressing room should be made to “look less like a typical rock & roll dressing room,” the rider suggests that promoters “just let someone loose with a little bit of artistic flair...Er, do you know any homosexuals?” Explaining the need for two heavy duty fans, Grain notes, “So that I can wear a scarf and pretend to be in a Bon Jovi video.” Also, don’t miss the backstage requirements of a Bob Hope impersonator and “a copy of USA Today that’s got a story about morbidly obese people in it. Most amusing!”

Högerfetischism

Flashback tipsar om att tidningen QX uppmärksammat fenomenet Gay Skinheads. Föreningen Scandinavian Leather Men ska ha anordnat fester på temat, Bruce LaBruces film Skin Flick nämns och det tipsas om ett antal hemsidor för att fördjupa sig i fenomenet.

Den som däremot verkligen går företeelsen på djupet är Murray Healy som skrivit boken Gay Skins – Class, Masculinity, and Queer Appropriation (ISBN: 0304333239).

“When I’m out, I grade people. If someone’s got nationalist badges or Union jacks, that’s something. Fashion skins wouldn’t wear anything like that. White laces – I know on one level it’s superficial, it’s all image, but trendy skins, fashion skins go near that, they wouldn’t ‘stoop that low’ as they’d say. So if I see patches, Skrewdriver, Nationalist badges on t-shirts, 20-hole rangers, white laces, there’s a pretty good chance they’re real ‘cause they’re showing a bit more of a commitment.”

He believes an association with the right is what makes skinheads so sexy to all those who admire them, even if it’s disavowed.

“There’s a lot of people I’ve met, who love that image, and they’d love to be like that, but they won’t step over the line. Probably ‘cause they’re too politically correct – that’s what it comes down to. I know a lot of gay people who think I’m beyond the pale because of the right wing thing, they can’t accept that. But I also know they fucking wet themselves.”

Retrosexualitet

Engelsmännen talar om en renässans för det de kallar posh porn. Fransmännen benämner det erotik. Skvallertidingarna nöjer sig med att döpa det till retrosexualitet. Och den internationella modevärlden är rörande överens om att hösten 2006 innebär en förnyad syn på hur kroppar – både manliga och kvinnliga – framställs.

Andres Lokko berättar om nya intressanta herrtidningar i Svenska Dagbladet.

Grym film

Den 6 oktober fyller kompositören Ralph Lundsten 70 år, meddelar TT till Norrbottens-Kuriren.

Lundsten gjorde den nervkittlande musiken till filmen ”Thriller – en grym film” (1974). Filmen handlar om flickan Madeleine som blir våldtagen och tvingad in i narkotikamissbruk och prostitution. Efter hård träning i kampsport, rallykörning och skytte ser hon dock till att förövarna får sina rättmätiga straff.

Historien om hur verket kom till och spelades in är lika udda som själva filmen. Bland annat användes ett riktigt lik i scenen där Madeleine får ögat sönderskuret.

Filmen finns även tillgänglig på The Pirate Bay.

Skodon

Snowjoggers kommer att göra en ”re-run” i vinter, om man får tro Fredrik Josefsson och Lars Wikström från butiken Fresh Soles, vilka intervjuas i Puss.
– En hel generation förstördes av dem, nu kommer de tillbaka.

Kazakstansk PR-strategi

För MTV-generationen är Kazakstan nog mest känt som Borats hemland, meddelar Dagens Nyheter.

Den brittiska komikern Sacha Baron Cohen spelar på omvärldens fördomar om människor från det före detta öst och framställer Borat, teve-ankare från Kazakstan, som primitiv, smaklös och korkad.

Borats framgångar har väckt ont blod i Kazakstan. Inför USA-besöket tillkännagav kazakstanska myndigheter att de ämnade slå tillbaka mot Borat. En serie påkostade annonser i amerikansk press skulle putsa upp Kazakstans varumärke, var det meningen.

Häromdagen fick New York Times läsare ta del av resultatet: en fyrsidig annonsbilaga, fylld med svassande hyllningar till Kazakstans framsteg under den framsynte Nazarbajev, garnerad med suddiga bilder på oljeraffinaderier och mustaschprydda män i randiga kostymer som skakar hand med varandra.

Man skulle kunna tro att Borat varit framme.

Norrland är en annan region, fjärran västvärldens ekonomiska och kulturella metropoler. Ölmärket Norrlands Guld ansågs, på grund av namnet, under 1990-talet som ett töntigt bonnigt öl som dracks av bonniga töntar.

Men istället för att försöka få Norrlands Guld att framstå som ett hippt öl för hippa storstadsmänniskor, valde reklammakarna att spela med i fördomarna. I reklamen visades ölen drickas av obildade människor i glesbyggd, klädda i omoderna 1980-talskläder, truckerkepsar och cowboystövlar.

Resultatet blev en succé. Förutom att ölet sålde väldigt bra är det allmänt känt hur det gick med de tidigare så utskällda 1980-talskläderna.

Rosa Honungs grav

Ett av Sveriges största och äldsta punkband – Asta Kask – riskerar att stämmas för att de använder sitt eget bandnamn, meddelar de på sin hemsida. En företrädare för bandets tidigare skivbolag Rosa Honung, har via sitt bolag 1000Db registrerat varumärket Asta Kask som sitt eget.

På grund av ”tveksam distribution, dåligt samarbete, mycket tveksamma redovisningar, dålig promotion för bandet och dess skivor samt svikna löften från Rosa Honungs håll”, valde Asta Kask att våren 2006 skriva kontrakt med Burning Heart Records. De tidiga titlarna, ursprungligen utgivna på Rosa Honung, med inspelningar bekostade av Asta Kask själva, tog gruppen med sig för återutgivning på Burning Heart. Representanten för Rosa Honung, som nu kände sig snuvad på konfekten kom, via juridiskt ombud, sommaren 2006 med hot om rättsliga åtgärder för intrång i upphovsrätten. Dessutom påvisade han att redan 2003 ha registrerat varumärket Asta Kask som sitt eget. Nu väljer han att använda det som ett vapen mot Asta Kask.

Asta Kask kommer ändå att ge ut det nyinspelade albumet ”En för alla ingen för nån” och DVDn ”Dom får aldrig mej”. Släppet är satt till den 15 november. De riskerar därmed att bli stämda av varumärket Asta Kasks registrerade ägare.

Mustalainen

Romernas musik är det nya hippa, menar tidskriften Sonic. Skivaffären Other Music New York ”pushar” nu hårt för det tyska skivbolaget Asphalt Tangos utgåvor med zigenarmusik.

I Sverige är romerna mer kända inom andra underhållningsformer än musik. Ett exempel är Leifi Plomeros, som enligt Wikipedia är pseudonym för en svensk busringare som på ett 40-tal anonyma inspelningar ringer upp människor och säger sig vara finsk zigenare. Ofta ringer han mitt i natten på annonser i Gula tidningen och uppträder mycket oförskämt. De flesta korta inspelningarna som finns på nätet sägs stamma från tiden före 2001. Det är fortfarande ett mysterium vem som döljer sig bakom namnet.