Du och jag är de disponibla pjäserna

– Du fick svart.
– Det passar ju bäst så, inte sant.

Ur Det sjunde inseglet.

Oxymoron

Marknader är kaos. Vinsten som reglerande faktor ger de katastrofala konsekvenser vi ser runtom omkring oss. I en biosfär som försvinner, i sönderarbetade människor, i kolonial misär, i oljekrig osv. Återigen, detta är inte en marknad som gått snett. Detta är en kapitalistisk marknad som fungerar som den ska göra, som gör det den gör. Detta är marknaden som den ser ut idag. Det är konsekvenserna av nyliberalismens dogma. Det är realliberalismen. Den blir alltmer cyniskt uppenbar när den är fullständig ohämnad. Att säga att man gillar kapitalistiska marknader men inte ovanstående är som att säga att man gillar chokladglass, men den ska inte smaka choklad och inte vara gjord av glass.

Petter berättar om marknadens logik.

Tjärhovsplan

”Bästa promenad: Carmen–Kvarnen”. Moa Backman, producent för scenkonstfestivalen Paradiso, deltar i Dagens Nyheters enkät Hej konsument.

Blonda fjortisar i helgen

På lördag kommer en nazistisk festival att hållas någonstans i nordöstra Skåne, meddelar Sydsvenskan. Festivalen har bjudit in fyra artister, en från Sverige, två från Tyskland och en grupp från USA – två blonda 14-åriga tvillingar som startade en medialt uppmärksammad karriär genom att sjunga hyllningslåtar om Hitler och vit makt.

I toppskiktet

Norrköpingsprofilen Pontiak är på gång med ett nytt album, meddelar Östersundsposten. Räknar man till antalet besökare på svenska artisters My Space-sidor ligger Pontiak i toppskiktet, före både Moneybrother och Marie Lindberg.
Lördagen den 1 september kommer Pontiak till Göteborg för att uppträda på klubben Showdown, Henriksberg.

Sveriges Springfield

Simpsons bor i Oskarshamn, skriver Sydsvenskan. Om familjen Simpson var svenskar skulle de bo i Oskarshamn, eftersom det är den svenska stad som mest liknar Springfield.
Kalmar läns egen Simpson, Claire, bor i Färjestaden en bit från Oskarshamn, och ser kärnkraftverket från sitt hem, meddelar Aftonbladet.

Värd

Dagens värd i Sveriges radios program Sommar är serietecknaren Martin Kellerman. Kellerman kommer inte att spela ”tvärflöjtmusik, etnoskrammel från världens alla hörn eller Peter LeMarc”.
SR P1 13.05

Svårt

Killed By Death Records anordnar en tävling där The Eats skiva It’s not the Eat, It’s The Humidity är vinsten. Kan ni svaret på frågan om The Exploited räddade punken, samt på fyra andra frågor, så kan skivan bli er.

Väcker tankar

Sisley är kända för provocerande kampanjer och höstkampanjen 2007 är inget undantag, skriver Modette. Fashioin Junkie är slagorden som nog väcker anstöt och tankar hos många, enligt Modette.

Navajoindiansk punk

Norrbottenskuriren rapporterar från Riddu riddufestivalen i norska Kåfjord, där gruppen Blackfire spelade. Blackfire blandar punk och tunga gitarrer med traditionell navajosång.

Hemmakväll

Tv-programmet K special handlar i kväll om musikgruppen Tinariwen, tuareger från Nordafrika, som med sin populära gungande ökenblues vunnit publiken internationellt. Programmet visar musikerna bland politik och musik i Mali och i Algeriet.
SVT2, klockan 20.00.

Mer om negerungen

”Det kanske är nästa fluga, en liten negerunge”, så sa Navid Modiri i P3, angående Madonnas adoptivbarn, enligt Resumé.

Svartrock

När Morrissey spelade på en djurrättsgala i Virginia passade han på att kritisera Madonna för att hon ofta bär pälsar, meddelar GT.
– Jag skulle inte bli förvånad om hon gjorde en rock av den där afrikanske pojken hon adopterat, sa Morrissey enligt NME.

Jesus

Svarteskerm är ytterligare ett band i kategorin kristen punk. Via En sökares hjärta.

Kebabrulle i skötet

En av mina vänner fick åka hem med en tjej, en annan vän som heter Henrik fick hångla (han tyckte att det var x-tra cool att tjejen var ”neger”). Jag själv fick många fina intryck och en kebabrulle i mitt sköte.

Goodbye Zebras rapporterar från Glory Boat.

I kräftans klor

I media nämns ständigt nya larmrapporter som visar att livsmedel eller andra vanor kan orsaka cancer. Hemsidan Cancerinformation försöker sammanställa all information för att ge en mer strukturerad bild.

Rockstjärnan

Utvikningsflickor är opassande i en golftidning, anser Golfförbundets ordförande Mats Enqvist, angående magasinet Golfpunk, enligt Resumé. Men vad är då namnet Räisänen på omslaget till en punktidning?

Bomullsplockare

Notasungdomar och anställda i butiken höll på packa upp varor och vid lunchen, som även vi som jobbade åt en annan firma i närheten blev bjudna på, körde projektledarfanskapet igång med bullshiten, riktat då till de som jobbat med uppackningen: Ni har jobbat så fantastiskt. Här i Luleå är det bästa jag varit med om på alla våra butiker i landet. Jag tycker ni ger er själva en stor applåd. Följt av applåder ifyllt med något gällt gapande, Go Luleå oh!, från någon assistent. Och så fortsatte det ett tag med mycket fantastiskt, bäst, snabbast, störst i hurtig ton. För att det ska vara exakt enligt klichén så var det naturligtvis på stockholmska. Kumpanen sa att det var ännu värre på fredagen. Det behövs ingen satir, det är nog humor i sig själv.

Ståplats om entusiasmen i näringslivet.

Discjockey

Fredag den 13 juli får Toxic bar i Piteå kändisbesök av Natacha Peyre, meddelar Piteåtidningen. På Toxic bar ska Natacha mingla bland besökarna, stå i discjockeybåset, och som klubbarrangören David Seidel beskriver det ska hon också flirta med Piteborna.

Identifikation

Marilyn Monroe brukade klassas som korkad, promiskuös, kommunist, dålig för kulturen, dålig för partners i hennes liv och aldeles säkert dålig för sitt eget bästa. Hon är mig upp i dagen.

Multitude Marx

Marknadsekonomi

Efter programmet sade Mats Johansson till mig: ”Ja, ha det så kul på blaskan då. Vi får väl se om du har någon tidning kvar att skriva i sen när jag har tagit itu med presstödet!”
Muntert skrockande travade han i väg i sina seglarstövlar. Hans humor kan man i alla fall inte klaga på.

Shampoo Rising rapporterar från en debatt om privatfinansierade bibliotek, där moderaternas medieansvarige Mats Johansson deltog.

Mekaniskt

Men dialogen i ”Transformers” är så bottenlöst usel, rollfigurerna så stereotypa och skådespelarna så kassa att man längtar efter att de onda robotarna ska förgöra varenda jänkare som bräker ”this is so not happening” eller ”we are so out of here”. Flera av de inledande scenerna – som när en soldat vinkar till sin nyfödda dotter genom en webbkamera eller nörden stjäl snygga tjejen från fotbollskillen – skulle kunna användas som rekryteringsmaterial för al-Qaida.

Fredrik Strage recenserar Transformers i Dagens Nyheter.

Att vara Alex Schulman

Stambytet har pågått i några månader nu. Först gick de loss inne på toaletten och nu har de borrat upp hela köket. Jag kan till och med se hur min ensamme rökrocksgranne flanerar runt i ett stökigt inferno en trappa ner, och ville jag, så skulle det gå att hissa ner en tallrik Carbonara till honom, för att en enda gång i livet få uppleva den där omtalade mathiss-romantiken. I tryck låter det nästan lite festligt, som en ypperlig chans att skaka fram den utdöende ”vi-känslan” i huset.
Men verkligheten är naturligtvis en helt annan och det vore snudd på olagligt att dra några nostalgiska paralleller till ”Söderkåkar”. För det jag just nu går igenom är en av de värsta perioderna i mitt liv.
Jag kan visserligen leva med att det är svinkallt i lägenheten och jag har slutat irritera mig på den absurda plastsluss som satts upp för att hålla dammet utanför sovrummet. Det som däremot plågar mig är känslan av att vara iakttagen och faktumet att okända människor har rätt att kliva in i lägenheten, utan att knacka först eller fråga om de stör. Paranoid är ett starkt ord, men varje gång de pigga byggarna ser mig – och min dåliga hållning – i kalsonger rister jag till av obehag.
Ett gäng (sympatiska, det ska sägas) killar i blåa overaller och falukorvskompakta överarmar (starka – på riktigt!) har annekterat mitt liv.
De kan dyka upp när som helst och de har hela tiden ett skoningslöst övertag på mig eftersom de vet att jag inte kan ifrågasätta huruvida fuktspärren är lagd på rätt sätt. Och jag skulle aldrig våga kritisera dem, för då tar de förstås ut en gruvlig revansch när jag är på jobbet och de har ”access all areas”. Kanske provar de mina kläder (varför, egentligen?). Kanske realiserar de den gamla skrönan om ”hotellstädaren som stoppar upp gästernas tandborstar i baken”.
Eller så beslutar de sig för att ”olla” några strategiskt utvalda föremål: Bestick, kaffekoppar och fjärrkontroller.
Jag måste med andra ord fortsätta fokusera på att vara samarbetsvillig. Inte gnälla! INTE! Hittills har jag lyckats bra. När jag kom hem från en fest för en vecka sen hade nån av overallerna tryckt in nyckeln i överlåset och vridit om, trots tydliga direktiv på dörren om att inte göra det den här torsdagen. Konsekvens: Jag sov i trapphuset fram till klockan halv sju på morgonen, då en av killarna släppte in mig i lägenheten. ”Tack”, sa jag underdånigt, ”tack, för att du släppte in mig i MIN lägenhet”. Jag borde varit vansinnig. Jag borde åtminstone tagit upp det med byggledaren. Men inte. Bara tacksamhet.
Tanken på att utsättas för ”ollning” håller uppenbarligen på att förändra min personlighet. I grunden.

Ledare

I’ve always been politically minded, you know, and against the status quo. It’s pretty basic when you’re brought up, like I was, to hate and fear the police as a natural enemy and to despise the army as something that takes everybody away and leaves them dead somewhere.

John Lennon, intervju i Red Mole, 1971.
I dag kan alla Beatlesfans fira att det är exakt 50 år sedan John Lennon och Paul McCartney träffades på en lokal gatufest i Liverpool, meddelar Henrik Berggren, inte den Henrik Berggren, i Dagens Nyheter.

Parismodet

I Frankrike har det hållits många demonstrationer mot den nya högerkonservativa presidenten Nicolas Sarkozy. Vice har gjort ett modereportage från en av demonstrationerna.

Missnöjd

Bloggasfuck tipsar om att det numera även finns hundtröjor med Misfits logotyp. ”När man dessutom tar och tänker till vad dom presterat musikaliskt dom sista åren så blir man ju fan gråtfärdig, men allt går att sälja med mördande reklam” skriver han.

Vild och fräsch

Nu har ju Federley råd att latja med excesser som att köpa eller starta verksamheter utan större tanke på huruvida de bär sig, ty riksdagen är en fin och obeskuren a-kassa, men tänk för f-n efter, att som jippo starta en verksamhet, vägra kollektivavtal (I klartext: Inga kollektivavtal) och sedan när leksaken inte var latjo längre bara kränga, det är hån mot både de som strävsamt försöker få verksamheter att bära sig, långsiktigt, men även ett hån mot arbetstagarorganisationerna.

Fredrich Legnemark om att Dominika Peczynski och Fredrick Federley säljer sin salladsbar. Tjärhovsplan.se tycker att det istället borde öppna en filial till Maxigrillen i lokalen.

Referenser

Få se nu. Titelspåret. Bankrobber är uppenbarligen grunden, även om texttemat kommer från The card cheat. Men se där, ett litet textcitat från Jimmy Jazz och ett litet blåsstick ur Rudie can’t fail, och oj och hoppsan om de inte lyckats smyga in en liten bonusblinkning till Docent Död dessutom. Senare hör vi försvenskningar av Wrong ’em boyo och Revolution rock, med instuckna detaljer från till exempel The guns of Brixton. Och så vidare. The Jam, Motown och givetvis Ebba Grön dyker också upp i mindre roller, liksom en genomgående Håkan Hellström-frasering som med stockholmsdialekten stundtals slår över i oavsiktlig Magnus Uggla.

Nöjesguiden recenserar Florence Valentin.