Varje vecka uppträder han i Stockholms tunnelbana. Sedan 1989 har han berört och upprört med sin musik. Han är Sveriges underjordiska trubadur.
– Jag har kämpat mig upp från noll, säger Rebell-Robert.
Han sitter på caféet Fåtöljen vid tunnelbanestationen Slussen i Stockholm. Som vanligt har han i dag spelat för Stockholms kollektivtrafikanter, och tar nu en liten fikarast.
Rebell-Robert fick musiken som heltidssyssla den hårda vägen. Som 16-åring blev han utkastad hemifrån av sina föräldrar.
– Jag hade en konflikt med föräldrarna. De blev galna när jag kom hem med nitar, tuppkam, och skinnjacka, säger han.
Rebell-Robert spelade bas i ett punkband som hette Fun Club. När föräldrarna kastade ut honom fick han sova i replokalen. Duscha kunde han göra i omklädningsrummet på en skola. Snart skulle karriären som tunnelbanemusikant inledas. Det började med att han tjuvkopplade el och spelade bas i tunnelbanan.
– Redan då ville väktarna kasta ut mig. Sedan lånade trummisen i bandet mig sin akustiska gitarr. Så jag började spela i Zinkensdamm. Jag harvade på där åtta timmar per dag. Jag fick in lite pengar och fick råd att bo på vandrarhem. Senare gick jag till Frälsningsarmén och fick bo på ett så kallat hotellhem. Där bodde jag i åtta år innan jag fick en egen lägenhet.
Så började Rebell-Robert sakta göra sig känd som den excentriske punktrubaduren. Året 1993 kom demokassetten Den lallande dåren.
– Jag åkte till Arvikafestivalen. En av arrangörerna hade hört min demo, så då fick jag spela där, säger han.
Från början var det helt enkelt akustisk punkrock. Senare kallade Rebell-Robert sin musik för knullpunk. Han väckte också uppmärksamhet för att under den perioden ofta uppträda spritt språngande naken. Debutskivan Rått rebellkött kom 1998 på Burn Records. Den sålde i ungefär 2 000 exemplar. Så småningom blev både musiken och uppträdandet mindre sexuellt utmanande. Musiken fick då etiketten tunnelbanepunk. Året 2005 kom liveskivan Slussen som spelades in i tunnelbanan där Rebell-Robert vanligtvis står och spelar.
Rebell-Robert försöker försörja sig som musiker. Men även en rebell måste äta. Som extraknäck arbetar han bland annat som lokalvårdare. Rebell-Robert har dessutom medverkat i en reklamfilm för tv-spelet Guitar Hero.
– Det handlar om musik. Jag har alltid tyckt om både punk och metal. Jag har aldrig haft regler. På 1990-talet kom det här med att vara vegan, dela upp saker och tycka på ett visst sätt. Men man är den man är och gör det man gör. Man kan inte leva på luft, säger han.
Rebell-Robert är under hösten i full färd med att spela in en ny skiva. Den här gången har musiken rört sig mer åt klassiska visor.
– Jag kommer att ha många gäster på skivan: Billey Shamrock, Johan Johansson, och Sanna Carlstedt. Stefan Sundström är tillfrågad och eventuellt kommer också han att vara med. Och gruppen Bizex B. Sångaren Deep Torkel har tidigare sjungit med Stoodes. Det blir visa med punkattityd.
Artikel ursprungligen avsedd för Denimzine.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar