Djävulen bär denim

Bettie Page är en välkänd klyscha och stilikon. Den leende kvinnan med den kortklippta luggen var förargelseväckande fotomodell och pinuppa i 1950-talets USA. Hon syns i dag bland annat som tatueringsmotiv och omnämns i rocklyrik. I år kom det även ut en spelfilm om hennes liv, The Notorious Bettie Page.

Bettie Mae Page föddes 1923, i Jackson utanför Nashville, Tennessee, som ett av sex barn i en arbetarfamilj. Hon hade en hård uppväxt då hon tvingades bo på barnhem en tid och senare även utsattes för sexuella övergrepp av fadern. Bettie var ändå duktig i skolan och började så småningom studera på college. Under utbildningen tog hon samtidigt dramalektioner. Hon träffade också en man som hon snart gifte sig med.

När hon tagit examen flyttade Bettie till San Francisco med maken och arbetade där som sekreterare. Hon lyckades få provfilma för en roll i en Hollywood-film, men fick nobben. I San Fransisco gick hon även en modellutbildning. Efter skilsmässa från mannen, flyttade Bettie till New York där hon på nytt arbetade som sekreterare, samtidigt som hon sökte jobb som skådespelerska. Våren 1947 blev hon där utsatt för en gruppvåldtäkt.

Medan skådespelardrömmarna gick trögt började modellkarriären komma igång. Vid en promenad längs stranden på Coney Island i oktober 1950 träffade hon amatörfotografen Jerry Tibbs. Via Tibbs fick Bettie möjlighet att arbeta som modell. Från början arbetade hon på kameraklubbar, det vill säga ställen där amatörfotografer betalade för att fotografera i grupp. Det var också Tibbs som föreslog att Bettie skulle klippa sitt hår i den karaktäristiska frisyren.

Bettie blev en väldigt populär modell då hon hade förmågan att alltid posera avslappnad och leende. Hon anses ha varit exhibitionist. Det är oklart om Betties exhibitionism var ett sätt göra uppror mot den kristna uppfostran hon fått, eller om det istället ska ha varit ett sätt att bearbeta de sexuella övergrepp hon utsatts för. I vilket fall trivdes hon med jobbet. Sedermera började Bettie göra mer professionella modelljobb och började synas på omslaget till herrtidningar. Hon fick även en del mindre teaterjobb utanför Broadway.

Förutom de mer konventionella modelljobben, deltog Bettie i fotoserier med sado-masochistiskt tema för syskonen Paula och Irwing Klaw, vilka hade ett foto- och postorderföretag. Fotografierna visar Bettie med klassiska sado-masochistiska attribut som piskor och höga klackar, ofta i bondageakter med andra kvinnor – men lika oskyldigt leende som alltid. Hos syskonen Klaw medverkade Bettie även i ett antal filmer, till exempel Varietease, 1954 och Teaserama, 1955.

På en semesterresa till Miami, Florida 1954, träffade Bettie fotografen och före detta modellen Bunny Yeager. Bunny gjorde en del fotosessioner med Bettie. Bland dessa finns bilderna där Bettie poserar iklädd leopardmönstrade kläder i djurparken Africa USA. Bettie sydde förövrigt själv alla de bikinis och de mesta av de underkläder hon bar under sin karriär. Bunny Yeager såg också till att Bettie blev Playmate of the month och fick synas på mittuppslaget av Playboys januarinummer 1955. På den bilden är Bettie endast iklädd en tomteluva men i färd med att klä julgranen.

Året 1955 blev tidigare nämnda Irving Klaw föremål för en senatsutredning, där pornografin beskylldes för att vara orsaken till bland annat ungdomsbrottslighet. På grund av den politiska och sociala pressen som följde lade Klaw till slut ned affärerna 1957.

Bettie Page hade en förhållandevis lång karriär som fotomodell, men lämnade yrket och offentligheten samma år, 34 år gammal. Hennes liv efter 1957 är mycket omdiskuterat.

Under de kommande åren blev Bettie frälst och tillbringade mycket tid med kyrkobesök och bibelstudier. Hon blev även spritt språngande galen, och ska ha tillbringat många år på mentalsjukhus efter att ha hotat och knivhuggit folk vid flera tillfällen.

Fotografierna och filmerna på Bettie Page slutade emellertid aldrig att cirkulera och fascinera. Företaget Belier Press började 1978 publicera bilder från Betties kameraklubbperiod. I början på 1980-talet baserade sedan serietecknaren Dave Stevens en av figurerna i sin serie Rocketeer på Bettie Page. Greg Theakston startade 1987 fanzinet The Betty Pages vilket anses ha haft en enormt stor betydelse för det fortsatta intresset för Bettie Page. Härefter uppmärksammades hon i flera tidskrifter. Ytterligare seriealbum, affischer och diverse krimskrams började snart ges ut. Betties bilder syns numera som tatueringar, på t-tröjor, och i alla möjliga andra sammanhang. Ett antal låtar har även tillägnats damen varav Betty Page med Spaceshits, Bettie Page med Mika Bomb, samt Turbonegros, I fucked Betty Page kan vara värda att nämna.

Bettie Page är för övrigt fortfarande i livet och fyllde 83 år i år. Efter att hennes popularitet återigen har ökat, har hon också gjort en del offentliga framträdanden. Den äldre Bettie Page tycker däremot inte om att bli fotograferad, eftersom hon hellre vill bli ihågkommen så som hon såg ut under sin modellkarriär.

Nyligen, den 11 november, anordnades en hyllningsfest till Bettie Page på Södra teaterns kägelbana i Stockholm. Inför utsålda lokaler uppträdde där förutom diverse burleskartister även garagerockbandet Voladoras.

När jag ringer upp gitarristen och sångerskan La Novicia Voladora för en kommentar, får jag veta att hon inte är särskilt road av det nutida Bettie Page-fenomenet.
– Att anordna en fest på temat 2006 känns väldigt cheesy. Bettie Page var intressant för 15 år sedan. Nu är allt så uttjatat med all ful seriekonst och alla fula lowbrow-bilder. Då är jag i så fall mer intresserad av Bunny Yeager.

La Novicia såg för första gången ett Bettie Page-foto på omslaget till det obskyra proto-industribandet Dagcenterpöbelns vinylsjua Bettan står i baren, som kom ut någon gång på 1980-talet.
– På den tiden var Bettie Page någonting som intresserade konstiga människor ute på landet. Nu har hon reducerats till en lugg.

Artikel ursprungligen avsedd för publicering i Denimzine.