Att vara ute i god tid

Park Hotell är aktuella med debutsingeln Low on resistance. En riktig höjdare som ingen bör missa. 5-låtars EPn släpps under 3006. Köp låten på I-tunes.

Så står det att läsa på BD Pops hemsida. “It’s funny because it’s true. 3006” skriver Jonas på Skunk.

Bilda din egen uppfattning

Lodenius har inte gjort några färska intervjuer. Hon har inte skaffat sig ett eget material. Har hon då läst in sig på ämnet? Nej, det kan man verkligen inte påstå. Om man skall beskriva den utomparlamentariska, frihetliga vänstern i dagens Sverige så borde ju exempelvis min egen ”Anarkismens återkomst” vara en guldgruva. Den känner hon över huvud taget inte till. Det är mycket hon inte känner till. Det verkar som om hon i första hand har läst sina egna, äldre artiklar.

Staffan Jacobson bidrar med ytterligare en recension av boken Gatans Parlament (ISBN: 9170372756) i tidningen Yelah. Läsare som vill bilda sig en egen uppfattning kan istället ladda ned hela boken från The Pirate Bay.

Apljud

Phil Collins har blivit förknippad med yta, men jag anser honom ha alldeles för mycket bitter och cynisk humor för att jag ska ta sådana uttalanden på allvar. Men Phil Collins kommer aldrig att få samma erkännande som John Lennon. Ingen kommer att skjuta Phil Collins i huvudet och hävda att motivet var att kärleken till honom blev för stor och tog överhand. Vilket på sätt och vis är att beklaga. Phil Collins gör ingen nytta längre. Phil Collins har ersatts av andra tänkare. Andra som vill definiera och utforska det populärkulturella och existentiella landskapet. Andra människor som vill sätta sin prägel på trender och fenomen och berätta sin bild av verkligheten.

Men Disney Records har nu, sju år efter Oscar-statyetten, åter gett ut Phil Collins vinnande bidrag You’ll be in my heart tillsammans med ett skådespelarsoundtrack från Broadway-musikalen Tarzan – 19 låtar, däribland en duett mellan Tarzan och Jane och en specialskriven bonuslåt, Everything that I am.

Skivan fick kritik av Village Voices Elisabeth Vincentelli. Vincentelli skriver att melodierna håller Broadwayklass, men att Phil Collins texter är okomplicerade och utan nyans. Det är en vanlig kritik av Phil Collins. Många kritiker kan inte se textkvalitet när den inte figurerar i klassiska intellektuella sammanhang. Det ska de inte klandras för. Phil Collins skriver uthamrade och kristallklara existentiella funderingar draperade i animerade Disney-produktioner tänkta för barn. Kan ni tänka er något mer självutplånande? Det är ett destruktivt drag om man vill ha ett erkännande för sina texter. Men så har Phil Collins fungerat under sina år som textförfattare.

Carl Reinholdtzon Belfrage gratulerar i Nöjesguiden Phil Collins som fyller 56 år den 30 januari.

En inte odelat negativ kritikerkår

Eftersom intervjuer saknas dominerar istället Lodenius eget samhällsbevarande perspektiv, där det demokratiska systemet fungerar som det ska och alla politiska aktioner därför borde vara fredliga. Det hjälper oss dåligt att förstå aktivisterna.

Här finns dessutom gott om ofta lättkontrollerade fel. Lodenius hävdar till exempel att provokationer från polisens sida är ”en del av mytbildningen kring Göteborgshändelserna”.

Men vad var instängningen av Hvitfeldtska? Vad var den omotiverade inringningen på Järntorget? Vad ska det misslyckade försöket att angripa svarta blocket under lördagens fredliga demonstration kallas?

Hon skriver att ”Det finns många exempel på aktivister som säger sig ha blivit misshandlade av polisen... Det rapporterades om batongprygling från demonstrationerna i Malmö och Göteborg under 2001.”

Säger sig? Jag såg det själv. Och det finns många andra ögonvittnen, film- och tv-bilder. Den mest heltäckande dokumentationen är Erik Wijks Göteborgskravallerna och processerna, paradoxalt nog också utgiven av Ordfront.

Petter Larsson recenserar boken Gatans Parlament (ISBN: 9170372756) i Aftonbladet. Samtliga recensenter är dock inte negativa till Lodenius bok. I vänstertidningen Internationalen skriver Hans Norebrink följande:

Liksom på 70-talet består yttersta vänstern mestadels av medelklassungdomar som leker av sig några år innan karriären tar vid. Det är tonårsrevolt, föräldrauppror, subkulturer, ungdomsidentitet och kicksökande hormonstinna unghannar. Elitism och fanatism. I sin nödvändiga bok varnar Lodenius; uppeldade antirasister kan snart börja mörda nazister.

Västra Brinkvägen

En bild säger mer än tusen ord.

Förnumstig författarinna

Den mest välvilliga läsning man kan göra av ”Gatans parlament” är att betrakta den som en uppmaning till vänstern och arbetarrörelsen att göra upp med varje form av våldsromantik. De svarta lössen i den röda fanans veck ska borstas bort. Visst.

Tyvärr försvåras en sådan läsning av bokens förnumstiga tonfall. Lodenius vet hur det förhåller sig. Det förekom inga polisprovokationer under EU-toppmötet i Göteborg. De nya vänsteraktivisterna saknar ”den glädje som fanns i 68-rörelsen”. Nazister kan ha humor. Med anledningen av ”tårtningen” av Bosse Ringholm förklarar hon för mig, fåkunnige läsare, att sedvänjan att kasta gräddtårta i ansiktet på någon kommer från ”slapstickfilmens värld”. Den är, får jag veta, ”vanligt förekommande hos komiker som Helan och Halvan”. Ska man skratta eller gråta? Ja, säg det.

David Karlsson recenserar boken Gatans Parlament (ISBN: 9170372756) i Dagens Nyheter.

Nutidshistoria

Idag finns inte Ny Demokrati, men många av partiets förslag har överlevt. Folkpartiet idag verkar inte vara lika sura som dom var 1991, eftersom man vill kunna kicka ut blattar som begår brott, precis som Ny Demokrati ville i början av 90-talet. Även idén om att vara tajt på svenska språket för att få hänga i Sverige har folkpartiet baxat från Bert och Ian. Sossarna har också hakat på och infört strängare asylregler, i linje med vad Ny demokrati drömde om back in the day.

Tidningen Gringo berättar om Ny Demokrati.

Näsa för affärer

Flyget in från Bogota
Nån sa att allting kan bli jävligt bra
om jag blir kär i dej
och fast på dej

Kärlek det är allt jag har
och har du någonsin vart kär i nån
som du kan lita på
ooh lita på

Imperiet, Vita febern

Elva månader efter kokainavslöjandet har Kate Moss inkomster stigit till 159 miljoner – dubbelt så mycket som före skandalen, enligt Aftonbladet.

Martin Sjöberg, 37, har med hjälp av sina erfarenheter med kokain kunnat starta företaget Ljung & Sjöberg. Företagets verksamhet består av att hjälpa chefer i näringslivet att upptäcka missbruk och beroende.

Sådan är kapitalismen

När Mikael Hellström var på Ica Trumpeten i söndags gav han sina barn en varsin femma att använda i en leksaksautomat. När barnen visade pappa sina leksaker visade sig den ena innehålla en knapp med ordet capitalism och två skuggfigurer, varav den ena håller en pistol mot den andras huvud, meddelar Falu-Kuriren, vilket även Expressen uppmärksammat.

Rätt bisarrt att en vinstdriven entreprenör försöker prångla ut revolutionära budskap till småflickor i syfte att tjäna pengar på det. Men klädfirmor säljer ju kläder med massmördaren Che Guervaras bild på, så vem förvånas? kommenterar Peter J Olsson på sin blogg.

Klarspråk

I TV4:s populära mobbningsprogram ”Idol” låtsas man att man talar klarspråk (en del, inte så få faktiskt, hävdar att eftersom så många tittar måste det också ha ett värde – mycket folk på partidagarna i Nürnberg också, eller hur?). Hela programmet är genomsyrat av falsk uppriktighet. Jag recenserade och bedömde en gång den allra första ”Idol”-juryn på samma sätt som de själva hanterar sina offer – sedan dess har jag inte tittat. Vad heter han den lille skallige tönten längst till vänster? Han har fortfarande väldigt svårt att få ihop en mening. Och han tjockisen till höger, visst har man svårt att höra vad han säger: Han kan faktiskt inte prata. Och så de där två intellektuella dvärgarna i mitten, de uttrycker sig däremot rätt bra fysiskt. Skönt att slippa höra allt sludder.

Johan Croneman i Dagen Nyheter.

Ideal

Att falla för det sociala trycket och de ideal som påtvingas oss kvinnor dagarna i ända är väl ändå högst ofeministiskt. Att raka sig under armarna, eller vaxa ben och bikinilinje, är något som borde få varje feminist att känna sig som en bedragare, en med dubbelmoral.

Shora Esmailian i Arbetaren (artikeln finns inte på nätet). Vissa saker förblir oförändrade på tidningen.

Boktipset

I Akta dig för dvärgen, Klitty! finns en scen som sitter fastbränd, på gott och ont, i mitt huvud. Israels förre premiärminister Ariel Sharon (benämnd ”Shioran – världens enda massmördare som är bredare än vad han är lång”) är på Sverigebesök och hela Sveriges regering anstränger sig till det yttersta för att tillfredställa Sharon sexuellt.
Men Sharon är kräsen – han viftar bort alla erbjudanden. Då uppenbarar sig den nye utrikesministern ”Buster Tidström” och Sharon skiner upp. På Tidströms lukt (blodvar) inser han att han inte är ensam om sin speciella böjelse – sårsex.

Tidningen Arbetaren har upptäckt böckerna om Klitty.

Laissez-faire

Att framförallt vita artister hämtar inspiration från svart musik är ju i och för sig inget nytt, men aldrig har gränserna känts så flytande som nu. Det råder närmast handelsfrihet i den amerikanska populärmusiken; det fåniga begreppet ”pophöger” har fått en ny innerbörd. Scott Storch är faktiskt vit, Cassie är svart och så vidare i all oändlighet.

Så skriver David Åström i Norrbottens-Kuriren. Påståendet är kryptiskt, men en möjlig tolkning är att Åström anser att det faktum att svarta artister kan samarbeta med vita är ett tecken på högervridning och marknadsliberalism.

Kanon

Jag förstår att ni undrar var min bok kommer in i bilden. Jo, när Cissi föreslår en kanon, och när förslaget går igenom, så kommer vi folkpartister givetvis få första tjing på att definiera vad som är den ”goda litteraturen” som alla borde läsa. Då nämner vi Strindberg, Hjalmar Söderberg och Selma Lagerlöf. Rätt säkra kort. Och så Kalifatides såklart, för att få lite etno-prägel på listan.

Men sen tänker jag att vi skulle få in min bok där också. Fattar ni vilken skjuts den skulle få om den hamnade högt upp på en sådan lista? Horace Engdal skulle gå ut och rekommendera den. Alla skolor skulle köpa in den exempelvis. Man skulle också kunna tänka sig att det ingick i språktestet för nya invandrare att man måste läsa min bok – och köpa den.

Vad tror ni?

Liberala kramar

/Lars

Masslinjen avslöjar sanningen bakom folkpartiets kanon-förslag i Yelah.

JC-rock

Go-On Rock tipsar om att JCs nya reklamfilm, med Hellacopters-låten ”I’m in the band” kan beskådas på nätet.

Musikintelligentian

Jag har varit stor Genesisfan ända sedan albumet Duke 1980. Innan dess förstod jag inte riktigt vad de gjorde, fastän jag på deras sista 70-talsskiva, den konceptmättade And Then There Were Three (en hänsyftning på bandmedlemmen Peter Gabriel, som lämnade gruppen för att inleda en lam solokarriär) tyckte om den förtjusande ”Follow You, Follow Me”. I övrigt verkade alla album före Duke alltför tillgjort konstnärliga, för intellektuella. Det var Duke (Atlantic; 1980), där Phil Collins närvaro blev mer märkbar, musiken modernare, trummaskinen mer framträdande, och texterna började bli mindre mystiska och tydligare (kanske på grund av att Peter Gabriel givit sig iväg), och komplicerade, mångtydiga studier i saknad i stället blev slående förstklassiga poplåtar, som fick mig att tacksamt anamma deras musik. Själva låtarna verkade arrangerade mer kring Collins trumspel än Mike Rutherfords basgångar eller Toni Banks keyboardriff. Ett klassiskt exempel härpå är ”Misunderstanding”, som inte bara var bandets första stora 80-talshit utan också tycktes anslå tonen för deras följande skivor under decenniet. Det andra smycket på Duke är ”Turn It On Again”, som handlar om de negativa effekterna av televisionen. Å andra sidan är ”Heathaze” en låt jag bara inte begriper, medan ”Please Don’t Ask” är en rörande kärlekssång skriven till en separerad maka som får vården om parets barn. Har skilsmässans negativa sidor någonsin skildrats i intimare termer av någon rockgrupp? Jag tror inte det. ”Duke Travels” och ”Dukes End” kanske betyder något, men eftersom texterna inte står tryckta är det svårt att säga vad Collins sjunger om, fast där finns komplicerat, lysande pianospel av Tony Banks på det senare spåret. Den enda besvikelsen på Duke är ”Alone Tonight”, som är alldeles för lik ”Tonight Tonight Tonight” på bandets senare mästerverk Invisible Touch och de låtarna är faktiskt det enda exemplet på att Collins plagierar sig själv.

Anacab (Atlantic; 1981) gavs ut nästan direkt efter Duke och den vinner på den nye producenten, Hugh Padgham, som ger bandet mer av ett 8O-talssound, och fastän melodierna låter ganska allmänna finns där ändå utmärkta bitar tvärsigenom: det utdragna jammet mitt i titellåten och blåsarna från Earth, Wind and Fire på ”No Reply at All” är bara två exempel. Återigen speglar låtarna mörka känslor och handlar om människor som känner sig vilsna eller befinner sig i konflikt, men produktionen och soundet är glimmande och hoppfulla (även om titlarna inte är det: ”No Reply at All”, ”Keep It Dark”, ”Who Dunnit?”, ”Like It or Not”). Mike Rutherfords bas är lite otydlig i mixen men i övrigt låter bandet tätt och bra och drivs åter av Collins verkligt imponerande trumspel. Också i sina mest förtvivlade stunder (som ”Dodo”, om utrotning), låter Abacab poppig och sorglös.

Mitt favoritspår är ”Man on the Corner”, den enda låt gjord av Collins ensam, en rörande ballad med vacker syntad melodi plus en bergfast trummaskin i bakgrunden. Fast den lätt kunde kommit från vilket som helst av Phils soloplattor framhäver den bandets hoppfulla humanism. ”Man on the Corner” framhäver med kraft jämlikheten i förhållandet till en enslig figur (en luffare, kanske en fattig hemlös människa?), ”den där ensamme mannen i hörnet” som bara står där. ”Who Dunnit” uttrycker med djup förvirringens tema mot ett funkigt beat, och vad som gör denna låt så spännande är att den slutar med att berättaren inte får reda på någonting alls.

Hugh Padgham producerade härnäst en ännu mindre konceptuell skiva som helt enkelt hette Genesis (Atlantic; 1983), och fast det är en fin skiva känns mycket av den nu alltför osjälvständigt får min smak. ”That’s All” låter som ”Misunderstanding”, ”Taking It All Too Hard” påminner mig om ”Throwing It All Away”. Den känns också mindre jazzig än sina företrädare och mer av ett popalbum från 80-talet, mer rock’n’roll. Padgham gör ett utmärkt jobb som producent, men materialet är svagare än vanligt och man känner att de är pressade. Den inleds med den självbiografiska ”Mama”, som är både underlig och rörande, fast jag inte kan avgöra om sångaren talar om sin faktiska mor eller till en flicka han gillar att kalla för ”Mama”. ”That’s All” är en älskares klagan över att bli nonchalerad och nertryckt av en okänslig partner: trots den förtvivlade tonen har den en ljus trallvänlig melodi som gör låten mindre deprimerande än den antagligen borde ha varit. ”That’s All” är skivans bästa låt, men Phils röst är starkast på ”House by the Sea”, där texten emellertid är för mycket medvetandeström för att vara särskilt begriplig. Den kan tänkas handla om att växa upp och acceptera vuxenheten men den är oklar; i varje fall placerar dess andra instrumentala del låten mer i fokus för mig och Mike Rutherford får tillfällen att visa upp sitt virtuosa gitarrspel medan Tom Banks sköljer över melodierna med drömska synthetizers, och när Phil upprepar sångens tredje vers på slutet kan man lätt börja rysa.

”Illegal Alien” är den mest uttalat politiska sång bandet hittills spelat in och deras roligaste. Ämnet ska föreställa sorgligt – en arbetslös mexikan som försöker ta sig över gränsen in i USA – men detaljerna är högst komiska: tequilaflaskan mexikanen håller i, det nya paret skor han har på sig (antagligen stulna); och det hela verkar stämma fullständigt. Phil sjunger den med påstridig, gnällig pseudomexikansk röst som gör den ännu roligare, och rimmet ”fun” med ”illegal alien” är inspirerat. ”Just a Job to Do” är skivans funkigaste låt, med häftig basgång av Banks, och fast den verkar handla om en detektiv som jagar en brottsling, tycker jag den lika väl kunde handla om en svartsjuk älskare som jagar någon. ”Silver Rainbow” är skivans mest lyriska melodi. Texten är intensiv, komplicerad och lysande. Albumet slutar på en positiv, munter ton med ”It’s Gonna Get Better”. Även om texten kan verka lite alldaglig för somliga, är Phils röst så säker (starkt påverkad av Peter Gabriel, som aldrig själv gjort någon så polerad och uppriktig skiva själv) att han får oss att tro på fantastiska möjligheter.

Invisible Touch (Atlantic; 1986) är bandets otvivelaktiga mästerverk. Det är en episk meditation över ofattbarhet, och på samma gång fördjupar och berikar meningen hos de föregående tre skivorna. Den har en resonans som hela tiden återkommer till lyssnaren, och musiken är så vacker att den är nästan omöjlig att skaka av sig, eftersom varenda låt berör något hos det okända eller avstånden mellan människor (”Invisible Touch”), ifrågasätter auktoritativ kontroll av såväl dominerade älskarinnor som regeringar (”Land of Confusion”) eller genom meningslös upprepning (”Tonight Tonight Tonight”). I sin helhet är skivan i klass med decenniets finaste verk inom rock’n’roll, och hjärnan bakom detta album, givetvis tillsammans med Banks, Collins och Rutherfords briljanta ensemblespel, är Hugh Padgham, som aldrig funnit ett så klart och tydligt och modernt sound som här. Man kan praktiskt taget höra varenda nyans hos vartenda instrument.

I fråga om lyrisk hantverksskicklighet och ren låtskrivarförmåga är denna skiva överlägset professionell. Ta texten till ”Land of Confusion”, där en sångare ger sig på problemet med politiskt maktmissbruk. Detta framförs i en groove mer funkig och svart än något Prince eller Michael Jackson – eller någon annan svart artist de senaste åren: för den delen – har åstadkommit. Och fastän det går utmärkt att dansa till skivan, äger den också en avskalad angelägenhet som inte ens den överskattade Bruce Springsteen når upp till. Som observatör av kärlekens svagheter slår Collins ut The Boss gång på gång, och når nya höjder av känslomässig ärlighet på ”In Too Deep”; ändå visar den också upp Collins clowniga, skämtsamma, oförutsägbara sidor. Det är 80-talets mest gripande poplåt om monogami och engagemang. ”Anything She Does” (som ger eko av J. Geils Bands ”Centerfold” men är mer livfull och energisk) inleder sidan två och sedan når albumet sin höjdpunkt med ”Domino”, en sång i två delar. Del ett, ”In the Heat of the Night”, är full av skarpa, vältecknade bilder av förtvivlan, och hopkopplad med ”The Last Domino” som motverkar den med uttryck för hopp. Denna sång är ytterst upplyftande. Jag har inte hört någon mer positiv och övertygande text inom rocken.

Phil Collins soloskivor verkar mer kommersiella och därför mer tillfredsställande inom en trängre ram, särskilt No Jacket Required och låtar som ”In the Air Tonight” och ”Against All Odds” (fast den låten överflyglades av den mästerliga film den tagits ur) och ”Take Me Home” och ”Sussudio” (underbar låt; en personlig favorit) och hans omarbetning av ”You Can’t Hurry Love”, som jag inte är ensam om att anse bättre än Supremes original. Men jag tycker också att Collins jobbar bättre inom gruppens ram än som soloartist – och jag understryker ordet artist. Det stämmer faktiskt in på alla tre medlemmarna, ty Genesis är fortfarande det bästa, intressantaste band som kommit fram i England under 8O-talet.

Bret Easton Ellis, American Psycho (ISBN: 9172632518).

Band och artister som tidigare har sågats sönder och samman har plötsligt börjat att accepteras av musikintelligentian. Plötsligt är det ok att gilla musikstilar som västkustfusion, FM-rock och synthbaserad 80-talssoul.

Upphaussade, albumaktuella Fibes, Oh Fibes! är ett typexempel. När det svenska bandet får frågan vilka deras husgudar är, blir svaret (bland annat):
– Lionel Richie. Elton John. Barry Manilow. Bruce Hornsby. Phil Collins. Hall & Oates. Luther Vandross.

Jag lovar, det finns ingen ironi i det citatet. Bandets nya skiva Emotional är en våt dröm för hifi-entusiasterna, med en ljudbild som har samma kliniska precision som på 80-talet. Sångaren/låtskrivaren Christian Olsson älskar att vältra sig i Princefalsett, medan mjukdistade gitarrsolon varvas med plingplong-plastiga synthar. De snygga majackorden och synkoperade rytmerna gör musiken lika slickad som Patrick Batemans frisyr i American Psycho och som bäst låter bandet som den perfekta hybriden mellan Prince, Prefab Sprout och, eh, Toto. Och det besynnerliga är att jag går ner i spagat när jag hör det. Fibes Oh Fibes! har gjort en av årets bästa svenska skivor.

Nils Johansson i Norrländska Socialdemokraten.

Illitterata liberaler

Ett pinsamt språkfel har dykt upp i folkpartiets valkampanj, meddelar Resumé. Löpsedeln om svenska skolan som är världsbäst på kunskap har brister i undertexten.

Den fejkade löpsedeln toppas med rubriken ”Svenska skolan världsbäst på kunskap”. I botten på sidan konstaterar folkpartiet att ”tidigare betyg gjorde vändningen möjlig”.

– Det är olyckligt. Man förstår inte vad som avses och man läser det som att äldre betygssystem eller betygssystem som fanns tidigare skulle ha gjort vändningen möjlig, säger Ola Karlsson, språkvårdare på Språkrådet, till Resumé.

Visa långfingret

För första gången i Sverige införs i höst identitetskontroll inför flygresan med hjälp av fingeravtryck, meddelar Norrbottens-Kuriren.
Premiären sker vid Kallax flygplats i Luleå den elfte september, där SAS inför systemet på årsdagen av terroristattackerna mot New York 2001.

– Vi har tänkt att man ska visa lång- eller pekfingrets avtryck. Men det är helt frivilligt. Den som vill visa vanlig legitimation i stället får göra det, säger Lisa Kärneskog, projektledare vid SAS i Luleå till TT.

Skattepengar

Bloggaren Jonas Grafström tipsar om att filmen 1200 miljarder numera finns gratis att ladda ned på nätet. Filmen visar hur journalisten Martin Borgs under ett halvår reste runt i Sverige i en gammal sheriffbil i en jakt på slöseri med skattepengar.

Storgatan 61 är en inkubator för ungdomar mellan 19 och 30 år där de får möjlighet att praktiskt driva affärs- och tjänsteföretag. I en centralt belägen lokal i Luleå får de under 1,5 år driva sin verksamhet och erhåller stöd i form av konsulttjänster och coachning samt utbildning inom de områden där de behöver kompetensförstärkning. Projektet erbjuder tillgång till ett omfattande nätverk och erfarenhet av företagande.

Filmtipset

Den som ikväll befinner sig i Stockholm kan bege sig till Medborgarplatsen vid midnatt, där en gratisvisning av filmen V för Vendetta kommer att ske (via Copyriot).

Recension

För att dra in pengar måste man leverera det kunden vill ha. Alltså återfinns i Lodenius bok de flesta av de förolämpningar som man kan förvänta sig från t.ex. den borgerliga tankesmedjan Timbro. Vänster är samma skit som höger, fast vänsterungdomar är medelklassungar och förövrigt så kommer de ta till vapen en vacker dag och börjar skjuta folk, för RAF är deras idoler. Medelklass är enligt Lodenius definition någon som är skrivkunnig och välartikulerad, enligt vad hon skriver på sin blogg. Hennes slappa inställning gör att hon missar flera av våra svagheter, punkter som man med all rätt kan angripa oss på, för att istället skjuta in sig på spöken och myter. Vänstern mår bra av att granskas, men Lodenius bidrar inte till så mycket av den varan.

Lars Molin recenserar Anna-Lena Lodenius bok Gatans parlament (ISBN: 9170372756) på Motkraft.

Mikro

Finns massor av grejer att tillreda i mikron, här är min topplista just nu!

1. Allt med ost!
2. Mikrorätt med scampi
3. Köttbullar
4. Korv
5. Ravioli
6. Honungspuffar
7. Soppor
8. Bacon
9. Marshmallows
10. Knäckemacka med ost (mycket ost)

Sen finns det saker som är äckliga i mikron, just nu tycker jag sämst om:
Hamburgare – mikrad hamburgare med skinka på. Smakade skit. Även VARNING för mackan på bilden. Den smakade riktigt vidrigt. Köpvarning på den!

Hemsidan minmikro.info är tillägnad mikrovågsugnen – ”som en ugn, fast med små vågor av värme”.

Hopplösa band, töntiga kläder

Enligt Helsingborgs Dagblad dök musikstilen Psychobilly upp i början av 1980-talet när rockabilly pånyttföddes som en undergroundrörelse och blandades med punken. Vidare menar de att psychobilly tar avstamp i den klassiska rockabillyn men spelas med punkenergi. Som exempel på artister i genren nämns The Cramps och Mojo Nixon.

The Cramps är dock av en annan åsikt.
– Den etiketten vägrar vi att kännas vid. Hopplösa band, töntiga kläder, säger sångaren Lux Interior i en gammal intervju med tidningen Darling.
– Folk som aldrig fattat The Cramps brukar klumpa ihop oss med sådana band. När psychobilly kom hade vi redan hållt på i över 10 år. Det är nästan en förolämpning att jämföras med band som så uppenbart kopierat oss, fortsätter gitarristen Poison Ivy.

Popkollo

Marit Bergman har sms:at till Ola Salo att några av deltagarna ska spela The Arks Calleth you cometh I. Hon har fått ett svar som får både Elvis Söderstjernas och flera av hennes nya kompisars ögon att svämma över.

– Läs det igen! bönar Elvis Söderstjerna.

Marit Bergman halar upp mobilen och tjejerna omringar henne.

– Ola Salo skriver att han är jättenöjd med att morgondagens rockstjärnor gillar hans låt, upprepar Elvis Söderstjerna.

Svenska Dagbladet rapporterar från Popkollo i Hultsfred.

Handpåläggning

En kvinna åkte förbi en man som hade sina shorts nerdragna och sysslade med handpåläggning på sitt könsorgan. Han gjorde inget för att dölja detta och händelsen utspelade sig i de centrala delarna av Härnösand, meddelar Tidningen Ångermanland. Fallet rubriceras som sexuellt ofredande och utreds av Härnösandspolisen.

Handpåläggning är enligt Wikipedia en ceremoni inom kristendomen, där man med beröring av person överför en andlig eller helande kraft.

I Svenska kyrkan sker handpåläggning oftast vid dop, konfirmation samt prästvigning och biskopsvigning.

Ultra

Den 21 augusti är det 18 år sedan Ultrahuset, Stockholmspunkens dåvarande centrum brann ned, uppmärksammar Svenska Dagbladet.

Harri Mänty, gitarrist i gruppen Kent intervjuas. Mänty var sångare i Eskilstunabandet No Security och spelade på Ultra ett antal gånger. Han var även bekant med Fabbe och de andra medlemmarna i hardcorebandet Svart Snö.

I gott sällskap

Jag kände mig mycket hedrad av att vara i ett så fint sällskap som Nelson Mandela, Astrid Lindgren, Moder Theresa, Kofi Annan och Aung San Suu Kyi. Jag är inte säker på att jag förtjänar det, men tack för att ni tycker det.

Dolly Parton tackar Piteå stad för att hon tilldelats utmärkelsen ”Årets mentala Pitebo”, meddelar Piteå-Tidningen.

Buller och bång

Ok, jag tänker aldrig dricka sprit igen. Vaknade med blåtira, kräktes på trappen och bajsade ner mig. Typ. Mamma fick duscha mig. Undra hur destruktivt det räknas vara liksom. Jag saknar rätt mycket hämningar normalt, så jag behöver nog inte alkohol. Synden som straffar sig själv liksom. Jag var säkert på gränsen till död och förgiftad. Rena turen liksom, att jag vaknade. Så otroligt pinsamt och jag har absolut inga försvar.

/.../

Annars skickade jag ett mms med min ömmande blåtira och får till svar
– Skicka bild på fittan istället.

Dagbok av en leopard rapporterar från festivalen Augustibuller.

Långt utanför moralvänsterns tabun

Innan festivalen talade jag med en ung tjej som tyckte det lät tråkigt att jag inte skulle bo på den vanliga campingen. För henne, och för tusentals andra, är det festen på campingen som är den stora lockelsen. Bristen på regler och känslan av att vad som helst är tillåtet, långt utanför våra vanliga tabun, är tydligen något som lockar allt från sextonåringar till folk i övre tjugoårsåldern.

/…/

Turbonegro avslutade tordsgakvällen på festivalens största scen, Vintergatan. De bjöd publiken på en av festivalens mest explosiva spelningar, och publiken älskade dem från låt ett. Det är dock trist att bandet måste ägna sig åt sexistiska och homofobiska uttalanden i mellansnacket för att kunna leverera hårdrock på hög nivå. Många av fansen verkade uppskatta det, men jag gjorde det definitivt inte.

Internationalen rapporterar från Arvikafestivalen.

Roligt, roligt, roligt

Rockgruppen Status Quo fortsätter sin turné. I ett tidningsurklipp (via Länkarkiv.com) får Maria Westersund, 19 år, Göteborg, frågan om vilken Status Quo-låt som är hennes favorit.
– Fun fun fun, fast det är en Beach Boys-låt från början. Dessutom åkte min pojkvän fast för rattfylla till den låten.

Hit med lite farligheter

På grund av åsknedslag i tryckeriet som Dagens Nyheter anlitar i Borås, har söndagstidningen inte kunnat distribueras i västra och södra Sverige. Dagens tidning finns därför fritt tillgänglig att ladda ned som pdf-fil.

I tidningen kan man bland annat läsa om psykiatern David Eberhard som i en ny bok (ISBN: 9151847426) fastställt diagnosen för det svenska folket som ”ängsliga trygghetsnarkomaner”.

Av sjukdomsbeskrivningen framgår att svenskarna tappat förmågan att klara av ”normala” kriser på egen hand utan söker hjälp och vård så snart något oväntat händer. Vi undviker också så långt det går att ta ansvar för egna misstag utan skyller gärna dessa på andra.

Resultatet har blivit ett omfattande trygghetssystem i ”världens snällaste land” som försöker ta hand om oss samtidigt som vi känner oss mer och mer otrygga.

Eberhard beskriver trygghetsjakten som en följd av en välmenande byråkrati som för säkerhets skull förbjuder även det ofarliga. Han menar att det bara är en tidsfråga innan någon myndighet bestämmer att alla småbarn ska ha gåhjälm på sig när de leker.
– Det räcker med att någon expert räknar ut att man kan rädda ett par liv om året för att lagstiftarna ska ta till försiktighetsprincipen och göra det obligatoriskt med gåhjälm.

För någon tid sedan fick Eberhard ett e-brev med en text som går ut på att alla som är äldre än 30 år egentligen borde vara döda om man skulle tro på dagens lagstiftare och byråkrater.

Våra barnsängar var målade med blybaserad färg. Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp och när vi cyklade hade ingen av oss hjälm. Vi drack vatten från trädgårdsslangen och inte ur flaskor. Vi åt bröd och smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga därför att vi alltid var ute och lekte. Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska utan att någon dog av det. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen eftersom det inte fanns några mobiltelefoner.

Brevet är en hyllning till det ”icke vadderade livet” och en uppmaning till att tänka oss för när vi försöker totalförbjuda det som inte är livsfarligt. Risker är nämligen bra i lagom portioner.

Helt enkelt

J: Jag har aldrig sett så många Lacostetröjor på ett och samma ställe förutom på golfklubbar. De är tydliga vänstersympatisörer och plockar upp överklassattribut som Lacoste, vad är grejen med det?

A: Det där är ju en annan orsak till att jag är väldigt överrens med dem om väldigt mycket. Vi måste sätta deras kläder i ett sammanhang. Om du går till Stureplan i Ralph Lauren blir det helt ointressant men om du går till Debaser i samma kläder, eller ännu hellre spelar på Debaser i samma kläder, då blir det intressant. Göteborg är, tror jag, mer än Stockholm en svartklädd punkstad där de rebelliska elementen är väldigt enkla att läsa och tolka, se bara på bröderna Birro, och att då som TTA och Embassy, klä sig som stadens seglande överklass är mycket intressant.

Deras förhållningssätt påminner om The Falls sångare Mark E Smiths i början på åttiotalet. Han hatade The Clash eftersom han tyckte de var töntiga konstskoleelever som klädde ut sig medan han själva alltid klädde sig i tenniströja, en trevlig slipover från Marks and Spencer, slacks och loafers. På det sättet utmanade han sin samtid och hela punkvågen mer än vad The Clash någonsin gjorde.

The Way We Wear intervjuar Andres Lokko.

Marie Serneholt är inte punk

Kvinna 40+: Önskar du dig fortfarande Marie Serneholts skiva i födelsedagspresent?
Tjej 12+: Men mamma! Sssshhhh!!!
Kvinna 40+: Vad?
Tjej 12+: Jag är punkare nu!

Ovanstående dialog är hämtad från Tjuvlyssnat.se. Men vad är då punk? En sökning på Urban Dictionary ger inte mindre än 121 definitioner, bland annat den här:

A guy walks up to me and asks ‘What’s Punk?’. So I kick over a garbage can and say ‘That’s punk!’. So he kicks over the garbage can and says ‘That’s Punk?’, and I say ‘No that’s trendy!’

Lennart Swahn is sleeping in your bed

Ikväll visar SVT den norska dokumentären John Blund – en socialistisk hjälte. Filmen är ett porträtt på den östtyska dockgestalten John Blund och berättar om ett eget mycket personligt förhållande till figuren.

John Blund är en sagofigur som, enligt H.C. Andersens saga kommer och strör sand i barns ögon för att sömnen skall inträda. DDR:s television gjorde en dockserie om denna sagofigur, vilken även visades av SVT med Lennart Swahn som presentatör.

John Blund må vara en sagofigur, men i den östtyska versionen lever och verkar han i den riktiga världen – han kör Trabant, marscherar med pionjärerna, och gör till och med rymdfärder. Programmet sändes dagligen och förde fram en positiv bild av socialismen till de unga tittarna. Filmerna lade särskild tonvikt på återkommande käpphästar som framtidsoptimism, tekniska framsteg och solidaritet.

Filmen sänds i SVT 1, i kväll klockan 22.00, samt i SVT 2, på lördag klockan 17.00.

Litterata liberaler

Svenska folkpartiet lanserar ytterligare ett danskt initiativ. Vinner partiet i höst vill det skapa en kanon som ska ställas upp till värn för svenska litteraturen och språket, kungjorde riksdagsledamoten Cecilia Wikström i lördags:

”En sådan kanon skulle innehålla exempelvis Bellmans epistlar, Lagerlöfs Nils Holgersson, Mobergs emigrantepos, Tomas Tranströmers dikter eller delar ur Kerstin Ekmans skönlitterära produktion. Denna litteraturkanon skulle sända en klar signal om vikten av att ta del av det gemensamma språket och litteraturen.”

/…/

De som fordrar att andra ska redovisa sina svenskkunskaper måste förstås föregå med gott exempel. Därför ber jag nu envar i folkpartiets styrelse att ärligt redovisa vilka av de populära svenska verk och författarskap som Wikström nämner här ovan de verkligen läst. Jag råkar ha läst dem alla. Det gör mig äktsvensk.

Stefan Jonsson frågar i Dagens Nyheter hur belästa folkpartiets styrelseledamöter egentligen är.

Seriejournalistik

Den 25/8 är det dags för turnéavslutning i Överkalix för Robert Wells och hans Rhapsody Lounge Orchestra (RLO), meddelar Norrbottens-Kuriren, vilket illustreras med en liten serieteckning.

Låna en dryckesbroder

Det levande biblioteket är en nordisk metod för att skapa möten mellan olika människor och dialog mellan unga. I stället för att låna en bok på biblioteket lånar man en människa. Människor till utlån är folk, som många generellt har fördomar om. Det kan vara poliser, homosexuella, feminister, muslimer och så vidare. Ändamålet är att skapa en dialog och stärka relationer mellan unga i Norden.

Idén bakom det levande biblioteket tillkom på initiativ av unga i Norden och prövades första gången år 2000 på Roskildefestivalen i Danmark. Ett snarlikt arrangemang har anordnats av riksutställningar under namnet Låna en fördom.

Det levande biblioteket kommer även att finnas tillgängligt på festivalen Augustibuller, då med Regionförbundet Örebro län som arrangör.

Generationsklyfta

Tidningen Pause hade i sitt nya nummer ett större reportage om generationskriget mellan sjuttio pch åttio-talister. Vi åttiotalister påstås vara korrekta, mogna, ironibefriade, allvarliga, klä oss preppy och vara besatta av våra karriärer. Sjuttiotalisterna är å andra sidan barnsliga, har grabbig humor, alltid ironiska, och bär converse. Jag tror definitivt att Pauses analys stämmer i grova drag och jag känner igen mig lite för bra i deras bild av en typisk åttiotalist.

Katrine Kielos, resonerar kring kön och ålder.

Festival!

NSD rapporterar från Trästocksfestivalen i Skellefteå. Henrik Nyström, 23 år, får frågan om vad han tycker är bäst med årets festival.
– Att det är så lite bilar, säger Johan Nyström, enligt NSD.

Libanon

Libanon är ett populärt diskussionsämne på svenska bloggar just nu. Booty Perkulator skriver följande.

Jag ska berätta till dig: från början min är 18 centimetrar, men då pratar jag i Sverige, i Libanon jag svär, det är alltid sån fin riktig sommar, man kan bada i sån kristallvatten, alla kör mercedes minst, så det är ändå helt varmt där så kuken slappnar av och blir stor naturligt. Sån forskare i USA han har gjort sån undersökning, sån vetenskapsexperiment, han har kollat alla jag svär, och dom i Libanon har dom största, lätt. Det är som sån Viagra, men från atmosfären du vet. Så på riktigt min är 22 centimetrar, men utan stånd alltså. Med stånd, jag svär, den blir 32 centimetrar, minst, med såna blodådror överallt, helt perfekt.

Guldsits

Den som bevistat toaletten i köpcentret Smedjan i Luleå, kanske har uppmärksammat att toaletten har erhållit utmärkelsen Guldsitsen.

Guldsitsen är ett pris för Sveriges bästa toaletter där Smedjan var en av tio vinnare 2005. Offentliga toaletter i tio orter nominerades. Vinnare utsågs utifrån antal nomineringar, allmänhetens motiveringar och att toaletterna utmärker sig för att vara rena, fräscha och lättillgängliga. Juryn bestod av Helene Arrhult från läkemedelsföretaget Pfizer, Alexandra Charles från 1,6 miljonerklubben och Raija Nikka från Sinoba, intresseföreningen för kunskap om urininkontinens och blåsproblem.

På Pfizers hemsida överaktivblåsa.nu finns mer läsning om guldsitsen, samt omfattande information om inkontinensbesvär. Där finns även möjlighet att kostnadsfritt prenumerera på tidningen Blåsan som ger tips, information och nyheter kring ämnet överaktiv blåsa.

Kärlek, frihet och mångfald

I Holland har bildats ett parti med parollen Kärlek, Frihet, Mångfald, meddelar Guds vredes blogg. Det utgör ett exempel på hur det till sist måste bli i ett antikristligt samhälle som övergett Skaparens bud och eviga lagar, skriver Guds vrede.

I ett satanistiskt samhälle måste till slut alla tyglar släppas lös. Hämningarna måste bejakas, spärrarna krossas. I kärlekens, frihetens, toleransens och mångfaldens namn måste Satan fullt ut välkomnas i våra liv.

Tack Gud, att Du dagligen utgjuter din vrede över världen.

Att sparka på den som ligger

Anledningen till den urvattnade och fullkomligt dötrista jämlikhetsdebatten är följande: Ni har redan vunnit. Patriarkatet är sedan länge krossat. Männens är sedan länge dränerade på sin sista livsgnista och motståndskraft. Trots detta fortsätter raljerandet om ”orättvisorna”, vilket i ärlighetens namn är rentav taskigt, ungefär som att sparka på någon som ligger.

I’m ugly but I’ve got a blog om pornografi.

Studentikost

Ali Esbati berättar att Tidningen vänsterstudenten i sitt senaste nummer, som ett ”marxistiskt spex” publicerat sju platsannonser för riksdagspartierna, sökande valarbetare. Folkpartiets annons lyder enligt följande.

FANATIKER MED STIRRIG BLICK – SE HIT!

Har du en rolig frisyr, är ung och dum? Då är du säkert liberal! I valet behöver vi dig som är hungrig, frihetsälskande och självgående. Du bör inte ha några samvetsbetänkligheter då vi köpt flygblad och affischer från Sverigedemokraterna och det blir Ditt jobb att dela ut detta för att stärka vår redan tvivelaktiga väljarbas. En pro-israelisk hållning gränsande till fanatism är nödvändig.

God ersättning utgår om du har socionomutbildning. Då kan du säga ”släng ut dom” utan att det låter allt för illa. Att ställa krav på renhet i folkstammen är att bry sig!

Folkpartiet är en kraftigt expanderande rörelse. Vi ser framgång som viktigare än vad vi når framgång med. Delar du denna inställning är du välkommen (världsförbättrare göre sig icke besvär).

Progressiv alkoholskatt

Det bör vara en smal sak att konstruera ett nytt alkoholskattesystem som drar in tio miljarder till staten men där skatten åter blir proportionell mot priset. En politik som skulle gynna landets bag in box-drickande och hårt arbetande arbetare och tjänstemän, medan Knösusarna får betala för skumpan, amaronen och den goda goda tokajern. Kanske kan det ge de extra röster som krävs för att vänstern ska plocka hem även höstens val.

Joel Malmqvist, angående den så kallade tennisveckan i Båstad.

Begreppsförvirring

Tjuvlyssnat är en blogg som publicerar intressanta, roliga och knäppa samtal som hörts runtom i Sverige. Följande dialog ska ha ägt rum mellan två tjejer i färd med att ta för sig av texmex-buffén på en restaurang i Gävle.

Tjej 17+ 1: Alltså, det är bra att man kan ta hur mycket man vill. Man kan vara som värsta....eh, vad heter en sån där som stjäl saker hela tiden?
Tjej 17+ 2: Kapitalist?
Tjej 17+ 1: Ah, just det, eller är inte det en sån där snuskgubbe som tänder på lik?

Tandlös glamrock

Andy McCoy, gitarrist i finska rockbandet Hanoi Rocks förlorade sina löständer på Peace&Lovefestivalen i Borlänge i helgen, meddelar Svenska Dagbladet.

Festivalledningen hittade tänderna på golvet i en av sina hyrbilar. Men ingen tandlös artist gav sig till känna. Genom en tjej som känner McCoys manager lyckades de lösa mysteriet och i går eftermiddag skickades tänderna från Borlänge. Andy McCoy blev av med sina tänder vid ett fall från en balkong i slutat av 1990-talet.

Herr Karlsson

En svensk affärsman är hederlig han
Och brukar sällan va hård
Men mitt i Sverige där finns det en man
Som sätter alla rekord

Med kompanjoner han skriver kontrakt
Sen blir det aldrig som papperet sagt

Öm! Öm! Herr Karlsson är ett svin
Han lurar alla när han gör affär
Öm! Öm! Herr Karlsson är ett svin
Sin plånbok är den enda han har kär

Eddie Meduza, Herr Karlsson är ett svin

Warner Music köper Bert Karlssons livsverk Mariann Grammofon AB, meddelar Dagens PS. Karlsson kommer att fortsätta som konsult för Mariann som han startade redan 1972 i Skara. På bolaget finns ett 30-tal artister, främst dansband som exempelvis Barbados och Friends, men även den sedan år 2002 avlidna Eddie Meduza.

Punk-Pac-Man

Punk Rock Pac-Man är en ny variant av det gamla spelet Pac-Man. Spelet går ut på att samla skivor och undvika hippies. Hippies sätter man på plats med hjälp av pistoler eller tvål.

Blond är det nya svart

”Hallå, jag skäms typ för att gå här!” säger en blond tjej som sneddar över torget. ”Vadådå?” säger hennes kompis. Är det Nationaldemokraterna det är fel på? Eller Vattenfall?

Det visar sig vara mer genomgripande och systemkritiskt. ”Meh”, säger tjejen. ”Meh, politik liksom, fan va pinigt.” Kompisen tvekar en sekund. Sedan håller hon med. ”Precis. Så jävla pinigt.” Sedan är de borta.

Så rapporterar Dagens Nyheter från politikerveckan i Almedalen. En så kallad bimbo har man tydligen rätt att skratta åt och förlöjliga, och inte bör hon tas på allvar heller. Det låter som en ny slags rasism, tycker Karolina Lassbo. För att visa på principen har hon bytt ut ordet ”blond” mot ”neger” i de senaste kommentarerna och mejlen hon har fått.

Jobbjakt

Mongoloid he was a mongoloid
Happier than you and me
Mongoloid he was a mongoloid
And it determined what he could see
Mongoloid he was a mongoloid
One chromosome too many
Mongoloid he was a mongoloid
And it determined what he could see
And he wore a hat
And he had a job
And he brought home the bacon
So that no one knew
Mongoloid he was a mongoloid
His friends were unaware
Mongoloid he was a mongoloid
Nobody even cared

Devo, Mongoloid

Dagens Nyheter tipsar om hemsidan Jobbjakt.se, som är Sveriges första jobbauktion på nätet där arbetssökande får bjuda under varandra. Den som är beredd att jobba för lägst lön vinner.

Hårdporr

Världen första black metal-porrfilm, Phallucifer är under produktion, meddelar Vice.

If you’re into true IKEA-styled gonzo porno with guys with beer bellies, gross little beards and who hold their arms like fat girls when they’re whipping somebody with a leather paddle, the wait is nearly over. “Phallucifer” is about to arrive.

Medan black metal-porren än så länge är något färskt och amatörmässigt är punkporren en institution i jämförelse. Som ett exempel har Rob Rotten och hans Punx Productions sedan en tid tillbaka åstadkommit filmer så som Little Runaway, Fuck the System och Scurvy Girls. Musiken till filmerna är gjord av bland andra Rancid, US Bombs och Electric Frankenstein.

Tar med Uzi till Gymet

En månlös kväll, i det kala omklädningsrummet på Xclusive, efter att ha tränat i två timmar, mår jag bra. Vapnet i mitt skåp är en Uzi som har kostat mig sjuhundra dollar och fast jag också bär en Ruger Mini (469 dollar) i min Bottega Venetaportfölj och den föredras av de flesta jägare, tycker jag fortfarande inte om dess utseende; det är något manligare över en Uzi, något dramatiskt hos den som gör mig upphetsad, och när jag sitter här med min Walkman på huvudet i ett par tvåhundradollars svarta cykelshorts i lycra, och en valium just håller på att börja verka, stirrar jag ut över omklädningsrummets mörker och känner mig frestad. Våldtäkten och det påföljande mordet igår kväll på en student vid New York University bakom Gristede’s på University Place, nära hennes elevhem, var oavsett den olämpliga tidpunkten, oavsett hur ovanligt detta misstag var, i hög grad tillfredsställande, och fast jag är oförberedd på mitt förändrade tillstånd är jag på eftertänksamt humör och lägger geväret, som för mig utgör en symbol för ordning, tillbaka i skåpet, för att användas en annan gång. Jag har videorullar att lämna igen, pengar som ska tas ut från någon bankomat, middagsbord reserverat på 150 Wooster, vilket var besvärligt att ordna.

Bret Easton Ellis, American Psycho (ISBN: 9172632518).

Publicitet

Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.

Hjalmar Söderberg, Doktor Glas (ISBN: 9100109274).

De fattar bara en sak: Lokko har skrivit – om dom! Lokko – en POPperson – har skrivit om OSS. Denna dimension fattar de, är de experter på: att antalet responser, att det är högt. De sprider ut tidningsurklippen på bordet och vänder sig mot varann. Deras ögon tåras av lycka. De darrar på rösten: Vi lyckades! Vi nådde målet! Och nu utbryter jublet. De kramas och hurrar och ger varandra high 5: Bara sågningar, men vad gör det om x månader? Alice Timander blir fortfarande bjuden till galapremiärn, 70 år efter folk glömde bort varför hon blev känd från början; Och om 6 månader har alla glömt att vi skrev en artikel som vi skrev utan att ens ha förstått vad TERMEN kom ifrån. Om 6 månader minns folk bara deodorantdoften och våra vita leenden – och vi är home free.

Sigges blogg om pophögern och Andres Lokkos kommentarer om dem. Karolina Lassbos uttalanden om nationalsocialism kan även noteras i sammanhanget.

Rockblogg

Bloggen Go-on rock handlar bland annat om rockscenen i Stockholm och övriga Skandinavien. Den skrivs av Tomoko Sukenobu i gruppen The Heartattacks. Språket är mestadels japanska.

Entreprenörsanda

Jag mins Peo i det lilla samhället Åsa som jag växte upp i. Peo startade den ena lilla affären efter den andra. Det var godisbutiker, dataservice, blomsteraffärer. Och givetvis blev det konkurs hela tiden. Men som tur var fanns det starta eget-bidrag att införskaffa. Det var inte bara Peo som upptäckte bidragsgruvan. Snart hade vi fyra stycken godisbutiker i Åsa. Noterbart är att det bor ungefär 5000 personer i samhället.

Det finns fler som lever som Peo. Människor som är för fina för att skaffa sig ett ”vanligt” jobb och som får den ena dåliga idén efter den andra. Men för en politisk kraft som de borgerliga partierna utgör spelar det ingen roll hur många starta eget-bidrag som delas ut. Arbetslösheten hålls nere och den offentliga sektorn kan nedmonteras i snabbare takt. Att folk är beroende av bidrag och inte gör rätt för sig spelar ingen roll längre. Bara de hålls borta från det offentliga. Arbetsförmedlingens uppgift blir att dela ut ”starta eget-bidrag”.

Välfärden.se skriver om småföretagande. Storgatan 61 är en inkubator för ungdomar mellan 19 och 30 år där de får möjlighet att praktiskt driva affärs- och tjänsteföretag. I en centralt belägen lokal i Luleå får de under 1,5 år driva sin verksamhet och erhåller stöd i form av konsulttjänster och coachning samt utbildning inom de områden där de behöver kompetensförstärkning. Projektet erbjuder tillgång till ett omfattande nätverk och erfarenhet av företagande.

Slit det med hälsan

Varsågod, ordet pop är ert, skriver Andres Lokko om pophögern i Svenska Dagbladet.

Det kanske är dags att för gott låta dem sortera in det i portföljen bland aktiepärmar, filofax-sidor och den där hårlocken från Johan Norbergs gamla page. Allting går ju uppenbart att köpa. Utom, som någon kommunist från Liverpool en gång uttryckte det, kärlek. Det är inte till salu. Det behåller vi. Tillsammans med rock’n’roll, soul och techno. Upproret ockå. För upproret kan aldrig startas från höger, uppifrån.
Men, visst, ge dem pop! Vill någon sätta det framför olika grejer där det egentligen inte har något att göra så får de väl göra det. Det förändrar ingenting. Det är precis som med kläder. De klär ner sig för att de har råd, vi fortsätter klä upp oss för att vi måste.

I sjunde himlen

Vill du träffa nya människor? 7E himlen är en mötesplats för kristna som vill träffa nya vänner eller finna en livskamrat. Som medlem på sidan får du möjlighet att skriva en hälsning i gästböckerna, diskutera i forumet, chatta, eller svara på kontaktannonser som den här:

Vet inte riktigt va ja ska skriva hmm.

Men du ska bo runt skaraborgs
trakten. och vara kristen
Bryr du dig mycket om kroppsfixeringen så kan du
leta vidare här finns de lite att ta i.
Ja gillar att vara ute och dansa ja
dricker mig aldrig fuller.
Gillar barn och vill gärna en dag ha egna men då
ska man som sagt vara två för de. Vilken församling du är med i spelar ingen
roll ja är med i mission.

Att ogilla Andres Lokko

Pophöger förresten... Som jag ser det är det bara ett tomt och klanglöst ord för 70- och 80-talisters reaktion mot det politiska korrekta samhällsklimat vi växte upp under. Och visst, Josefsson skriver neger i sin politiska ut-ur-garderoben-text. Men det gjorde väl vänsternissar som Andres Lokko i Killinggängetsketcher och Spermaharenböcker nån gång redan på 90-talet?

Så fortsätter Daniel Swedin debatten om pophögern. Bloggaren Lotta på murvel.org menar dock att pophögern i själva verket är ”Lokkowannabe’s” och är tacksam för att Joel Malmqvist och Katrine Kielos (socialdemokratiska debattörer) är tillbaka i Sverige och kan gå i närkamp med dem.

Förakt för moraliska värden

På många sätt tror jag att vår tillvaro i slutet av det 20:e århundradet, ja hela vårt samhälle, präglas av skräck för allvaret och hat till kvalitet.
/.../
Enligt min mening präglas vår tid av en utbredd och genomgripande nihilism som just innebär brist på framtidstro och förakt för moraliska värden.
/…/
Jag skulle vilja säga att denna samhälleliga rädsla för allvaret är av samma slag som drogmissbrukarens eller alkoholistens rädsla för att bli nykter. I vår tid missbrukas kunskapen av samma anledning som alkoholisten missbrukar alkohol, nämligen den att slippa tvingas se verkeligheten som den är.

Daniel Swedin, citerar Roy Anderssons skrift Vår tids rädsla för allvar (ISBN: 9188282422) i debatten om pophögern hos Nyckfull.net.

vi bara ser såna lebbar! Dom bara helt, helt hånglar, helt äcklar sig, såna luder, såna smuts, riktiga smuts. Så du vet min kusin lill-Ali du vet, han var heeelt rippad den dan, han bara så jag svär, dom har ingen respekt dom leker mig, wolla, jag svär jag ska sparka hon på huvet. Så vi bara han är liiide pixad, vi bara, så han går fram och jag svär han gör sån värsta round kick på huvet!
/…/
Sen vi bara vi går tillbaka till skolan, sån värsta svenska eller hur, sån rasistskola. Alla lärare dom sån letade brottslingarna, och vi bara ingen knasar, ändå sån mycket respekt på skolan. Ändå sån.

Bloggaren Booty Perkulator berättar en historia.

Gatumode

Manolo tipsar om den finska hemsidan Hel Looks, som handlar om gatumode.
– Modefotografi handlar bara om kläderna, medan street fashion handlar om människorna bakom kläderna. Det är mer likt konst på sättet, och betydligt mer intressant enligt min åsikt, säger Hel Looks Liisa Jokinen till Manolo.

En av de fotograferade på Hel Looks är Ansi, 23 år gammal
– Senaste gången jag betalade för kläder var 2002. Jag har varit punkare i mer än tio år nu, säger Ansi till Hel Looks.

En annan person med utmärkande klädstil är Rosa mannen, som Serverkrasch berättade om igår. Cosy Den publicerar idag tre stycken bilder på Rosa mannen i aktion.

Kändis

– Du har slagit en champagneflaska i huvudet på en tjej på popklubben Cosy Den i Göteborg.
– Vem har sagt det?
– Mattias som har klubben.
– Känner du honom?
– Ja.
– Det vet jag inte om jag vill prata om faktiskt.
– Är det sant då?
– Nä… Det var en vinflaska. Jag kastade den mot henne, men jag tror inte att den träffade så mycket.
– Varför gjorde du det?
– Nä men dom hade trackat mig hela kvällen. Hon och några till… Dom kallade mig jävla bög och pedofil och lät mig inte vara. Så till slut tröttnade jag.
– Varför kallade dom dig det?
– För att… Alltså jag tycker inte att dom har att göra med min sexuella läggning.
– Vad har du för läggning då?
– Jag är bisexuell… Jag gillar allt ha ha… Tjejer, killar… Djur.
– Har du varit tillsammans med någon kille någon gång då?
– Alltså inte varit ihop… Men jag har varit tillsammans med killar.
– Har du några sexuella erfarenheter av djur?
– Nej… Det var ett skämt.

Simon Gärdenfors intervjuar Rosa mannen, alias DJ Cat i Galago nummer 3/2006 (artikeln finns inte på nätet). Enligt Gärdenfors är Rosa mannen annars känd från demogruppen Keso och CP-listan. Han klär sig uteslutande i rosa kläder, skriver låtar om Boris Becker och är aktiv vegan.

Ytligt engagemang

Jaja, nu kanske folk äntligen tar av sig vikingahjälmarna och Aftonbladets blågula peruker med rosa inslag, blågula jättehänder med rosa inslag och tar bort de svenska flaggorna med rosa reklamnederdel från sina bilar. Att samma människor skulle idas ta sig till Skogsvallen och se sitt lokala lag spela är väl för mycket begärt. Fotbollsengagemanget är en yta en del köper som tas av när den serverade festen är över.

Bloggaren Ståplats kommenterar de svenska VM-insatserna.

Skadligt mumbo-jumbo

Under de senaste åren har antalet rökare blivit allt färre, kan man läsa på regeringskansliets hemsida. Minskningen har varit störst bland mer privilegierade grupper, och minst bland utsatta grupper som till exempel kvinnor med kort utbildning och låg inkomst. Bland arbetarna röker dubbelt så många som bland tjänstemännen. Detta gäller såväl män som kvinnor.

Att döma av följande varningstext, från ett cigarettpaket, är det dock minoriteten högutbildade rökare som Statens folkhälsoinstitut försöker upplysa för tillfället. ”Rök innehåller bensen, nitrosaminer, formaldehyd och cyanväte.”

Midsommar

Favorit i repris.

Glamournazism

”Andersson är definitivt inte en sådan slags nationalsocialist som du syftar på, dvs. i negativ bemärkelse”. Så kommenterar juridikstuderande perfektionisten och kolumnisten Karolina Lassbo konstnären Markus Anderssons politiska tillhörighet.

Yuppienalle

Maries tid i A-Teens är visserligen över, men visst kommer vi alltid se henne som en tonåring? Om än något sexigare, lite farligare, mer medveten. Hennes mobiltelefon är ett bra exempel på hennes nya image. Den är chockrosa och glittrig. Påminner om glitterklistermärkena som de flesta av oss samlade på i femman sexan. Liksom kitchigt och gulligt feminint. Hon har den gärna framme. Om hon fikar syns den tydligt framför henne, bredvid den stora latten. Den drar ögonen till sig, blir en del av Maries ”söt legally blonde”-aura. Om vi ser henne på stan har hon den tätt intill sitt öra som om den vore en kär snuttefilt.

Stureplan.se är imponerade av Marie Serneholts mobiltelefon.

Samhällskunskap

Malin Bernspång, 18, går samhällsvetenskapliga programmet på Hackspetten i Luleå. Hon är intresserad av samhällsfrågor, meddelar NSD.

– Jag tycker egentligen inte att demokratin är det bästa. Det kostar mycket pengar. Jag föredrar diktatur. Det betyder inte nödvändigtvis tyrann, säger Malin till NSD.

En bra diktator enligt Malin Bernspång skulle vara en genuint rättvis person, en ”upplyst despot”. Det är en maktfullkomlig person. Om det var val i går, skulle hon ha röstat på miljöpartiet. Den främsta anledningen till att det blir miljöpartiet är att hon vill ha kvar ett parti i mitten.

Karriärmöjligheter

De som var punkare i skiftet mellan 1970- och 1980-tal fick det sedan lätt att göra karriär, meddelar Aftonbladet. Punkarna gjorde allt själva, det gav erfarenheter som påverkade både utbildningsval och karriär.

Per Dannefjord, sociolog vid Växjö universitet, håller tillsammans med forskarkollegan Magnus Eriksson på att kartlägga de 259 svenska punkare som mellan 1978 och 1982 spelade i band och gav ut en skiva.

Bland de före detta punkarna är i dag 43 % högre tjänstemän, något som bara 18 % av samtliga män i jämförbar åldersgrupp är. Cirka 55 % av de före detta punkarna är högskoleutbildade, vilket kan jämföras med 30 % bland männen i åldersgruppen som helhet.

En delvis förklaring till den höga utbildningsnivån är att en stor del av de första punkarna kom från etablerad medelklass. Men en femtedel hade arbetarföräldrar. Många av dessa arbetarbarn, 46 % är idag högskoleutbildade.

Retrospektiv nöjesjournalistik

Som sista delen i undergroundsidan Worships serie med artiklar ur svenska fanzines från1990-talet, publicerar de Sika Äpäräs intervju med Peter Hirseland, Svart Snö.

Vart fan kommer du ifrån egentligen? Hirseland låter inte så där jättesvenskt precis… Och du ser ut som en blatte. Är du jude eller?
Deutchland uber alles. Farfar var tysk, närå, jag bara skämtade jag är arab. Hirseland är persiska för gitarrgud (åh fan, då måste dina föräldrar döpt helt åt helvete /red)

Skynda fynda

Ett par klassiska Converse All Star finns just nu till salu på auktionsidan Tradera. Till ett väldigt lågt utropspris, budgivningen ligger i skrivande stund på 2 kr, saluförs de aningen begagnade basketskorna.

Skorna är i storlek 43 och påstås ha ett mycket högt affektionsvärde. Blir det säljande priset 10 kr eller mer ingår en hemlig bonus i paketet. Auktionen avslutas 20 juni, klockan 21.55.

Rockrebell

Dagens Nyheter På stan intervjuar trubaduren Rebell-Robert. Rebell-Robert, 42 år, har gjort sig känd genom sina öppenhjärtiga texter och för att han tidigare ofta uppträdde naken.

Varför spelar du musik i tunnelbanan?
– För att man inte får. Det är nämligen förbjudet med musik i tunnelbanan, säger Rebell-Robert till DN.

Headhunting

BD Pops Anna Skogh från Kiruna ska söka med ljus och lykta efter musikaliska talanger i Malmfälten. – Vi är på jakt efter sådant som kan slå kommersiellt, få hela Sverige som marknad och med lite tur även utomlands, säger hon till NSD.

– Vi är inte ute efter någon speciell genre, men musiken ska vara kommersiell. Vi vill ta fram sådant som kan slå i Sverige och med tur utomlands, säger Skogh vidare. Hon tror att dagens tidsanda, med talangtävlingar på tv, är gynnsam för artistjägare.

Bloggkartan

Hertsön ligger tydligen inte i Luleå, enligt bloggkartan.

Norgehistorier

Ali Esbati tipsar om en rolig norsk historia om Zlatan Ibrahimovic. Ytterligare norskt läsvärt om Ibrahimovic finns hos bloggaren Gina.

«Jeg synger aldri den, fordi jeg ikke kan den.»
(Om hvorfor han bare tygger tyggegummi under den svenske nasjonalsangen)

Inget händer

Nyhetstorka råder tydligen för närvarande, enligt tidningen Proletären.

Outsourcing

Let me dedicate this song to those who never act in frustration
Let me give this song to those who have respect for all the punkbands in the nation
Let me pass this song to all the people that dare to disagree
Let me dedicate this song to those who downloaded this song as a mp3

Raised Fist, Dedication

Skivbolaget Burning Heart kommer att flytta stora delar av sin verksamhet från Örebro till Holland. Bara en begränsad del kommer att finnas kvar i Sverige. Orsaken till flytten är den minskade skivförsäljningen, rapporterar Svenska Dagbladet.

Skivbolagsdirektören Peter Ahlkvist ger fildelningen skulden för den minskande skivförsäljningen och hävdar att den är ett större problem i Sverige jämfört med många andra länder i Europa.

Döden gör det själv

Adidas lanserade för en tid sedan Adicolor – vita träningsskor som ägaren själv får färglägga med tuschpennor.

Tidsskriften Fönstret (artikeln finns inte på nätet) tipsar om företaget LifeArt. Hos dem finns en motsvarande likkista med ”gör-det-själv-canvas”, som man själv kan dekorera med exempelvis krita, pastell- eller oljefärg.

Världsmästerskapet i fotboll

Fotbolls-VM börjar i dag, meddelar bloggen Apan visar allt.

Osexigt

Boyahed listar Sveriges 69 osexigaste människor. På plats 69 finns Petter Nilsson, med motiveringen ”För helvete, kan man inte ens vara en vanlig enkelt vandal utan att ha en partitillhörighet numera?”.

Petter är dock i gott sällskap. Listan inkluderar även Carola Häggkvist, Alexander Bard och Ebba von Sydow.

Sex, sex, sex

Aftonbladet uppmärksammar att dagens datum den sjätte juni 2006 kan förkortas 666. I bibeln står det att 666 är vilddjurets tal. 666 är populärt sammankopplat med djävulen – det har skräckfilmerna lärt oss. Men enligt Lars Collmar, komminister, går det lika bra att låta talet symbolisera vilken annan ond person eller företeelse som helst. Det finns teorier om att det är kejsar Nero, som förföljde kristna och kastade dem till lejonen i Rom, som man talar om i Uppenbarelseboken.

Sex sex sex är även namnet på ett svenskt rockband. Gitarristen Damien kommenterar här saken i en intervju:

Vi repade tillsammans med en massa tjej-kommo-punkare i Funhouse (Järfälla) och eftersom alla där tyckte att vi var patetiska fjantar som bara sjöng om monster, död och sex så passade namnet bra och retade dom ännu mer. På vår första konsert skulle vi ha visat djurporr på en filmskärm, men det lyckades dom stoppa, tyvärr.

Nationalistisk hiphop

”Jag är svensk med chilenskt påbrå. En Svensson med rytm i mina ådror”, rappar Advance Patrol. Många barn till invandrare har naturligtvis anledning att fundera över sitt ursprung. Frågan är varför de måste göra det inom ramen för hiphop – tio år efter att Latin Kings tömde ämnet på sina sista intressanta vinklar. ”Blågula färger” kommer att spelas nonstop på nationaldagen. Den är ett perfekt soundtrack: irriterande som en tuta på en fotbollsläktare, flåsig som en reseledare och infantil som flaggviftandet som fick Albert Einstein att beskriva nationalism som ”en barnsjukdom, mänsklighetens mässling”.

/…/

Att slå sig för bröstet skulle också, om man tänker ett varv till, kunna vara ett ödmjukt sätt att visa att vi inte är mer utvecklade än andra länder. Vi fortsätter att skrika och gapa i Einsteins barnsjukdom – trots att det enda som borde göra oss sant patriotiska är vår brist på patriotism.

Fredrik Strage i Dagens Nyheter.

Portabelt ljud

Nu är det möjligt att lyssna på musik var som helst. På bussen, på gatan, på stranden eller ute i skogen.

Företaget Starfelt saluför en kompakt transportabel skivspelare med inbyggd högtalare. Skivspelaren kan drivas med batterier och är utrustad med bärhandtag. Priset är 1295:-.

Sög på clownens finger

– När jag var sex år och gick på lekis kom han och hälsade på. Jag tror att alla ungar i hela Värmland var där. Plötsligt började han suga på sin tumme och sa att det kom saft ur den. Sen frågade han om någon ville prova, och jag sa ja. Så jag sög lite och sen sa jag – Åh vad gott! Och alla skrattade!

Annika Thörnquist, sångerska i Da Buzz, berättar om Clownen Manne i magasinet On Track (artikeln finns inte på nätet).

Gentrifiering

Gentrifiering avser en förändring i den bebyggda miljön på så sätt stadsområden, ofta äldre citynära områden i form av arbetar- eller småfolksområden, utsätts för en genomgripande sanering och renovering där bättre bemedlade grupper är drivande. Det sker en statushöjning av områdena och de grupper som förr bodde där tvingas ofta flytta. Effekterna av denna process stannar inte vid förändringarna av ett äldre bostadsbestånd, utan får betydligt vidare konsekvenser där de människor som flyttar in kommer att ställa andra krav på service och tillgång på varor och tjänster. De har en annan livsstil med helt andra förväntningar på sitt boende. Detta i sin tur leder till att dessa delar av staden omformas och får ett nytt innehåll.

/.../

Men den här utvecklingen vill aldrig riktigt lossna vid en av Stockholms mest dynamiska platser. Latte-morsorna och IT-mongona lyser med sin frånvaro medan alkisarna och halvalkisarna håller sin position likaså huliganerna och de ensamstående pensionärerna. Knarkbilarna som cirkulerar runt torget fortsätter cirkulera, gammeltanterna som handlar sin ärtsoppa mitt på dagen fortsätter handla sin ärtsoppa mitt på dagen. Den vita skräpkulturen står alltså fortfarande för stark för att börja samsas med en nyordning med andra värden.

/.../

Första dagen som kraschen för caféet var ett faktum så jublade de flesta förbipasserade – de gamla tanterna såväl som de från samhället utslagna originalen utanför gullmarsgallerian. En person som vandrade förbi sågs till och med utropa ett fyrfaldigt leve över att stället gått döden till mötes.

Hammarbysupportrarna Stockholm Södra konstaterar att Wayne’s Coffee på Gullmarsplan i Stockholm har tvingats stänga.

Primitivism

Svenska Dagbladet recenserar boken Rockabilly – de sista romantikerna av Josefin Ekman (ISBN: 9173892084).

Rockabillyn växer från musikstil till livsstil när entusiasterna väver in sin favoritmusik i ett livssammanhang, där det även gäller att köra rätt bil, ha rätt frisyr och rätt kläder. För de mest pincipfasta entusiasterna, som 38-årige Jonas Nord, handlar det också om att utforma hela sitt liv som en negation till det moderna livet. I sitt hus på den västgötska landsbygden har han inga saker som tillverkats efter 1959, bortsett från en 70-talsstereo och en oanvänd dvd-spelare i "moderna rummet". Men även det rummet skall renoveras och de otidsenliga moderniteterna döljas i 50-talsskåp.
Jag gillar också Jonas Nords istadighet, när han varje månad förnedras av banktjänstemännen som helst inte vill ta emot hans betalningar över disken.
Internetbank? Betalning över telefon? Men Jonas har inte ens en knapptelefon, och han blir en representant för motståndsrörelsen mot bankernas it-tyranni, en rörelse som frodas på den brittiska landsbygden men som i det auktoritära Sverige är chanslös.

Behåring

Copyriot tipsar om bloggen Ring P1:ismer som refererar samtal i radion om bland annat kroppsbehåring.

Ännu en revolution är på väg tack vare den foucaultianska vetenskapen, menar däremot bloggaren Kanton: håret under armarna är historiserat – det uppfanns inte förrän under den sena expressionismen.

Kulturgärning

Undergroundsidan Worship har valt att publicera fanzinet Salong Finess artikel om runkbås (ur #1 1995).

Protopunk

Det legendariska 1970-talsbandet New York Dolls kommer till Peace & Love-festivalen i Borlänge 7 juli, skriver Dan Backman i Svenska Dagbladet.

”Eller ska vi säga resterna av det inflytelserika, mytomspunna och garageslamriga glamrockbandet; det är ju bara David Johansen och Sylvain Sylvain som fortfarande är i livet”, påpekar Backman. Vidare är ”frågan är hur kul det kan bli utan Johnny Thunders, som dog av en överdos redan 1991”.

Mer intressant är då kanske att Radio Birdman spelar i Göteborg 14 september. Förband blir Luleåbandet The Groovies.

Rocka röven av högern

Vänsterledaren Lars Ohly klassade Danko Jones skiva ”Sleep is the enemy” som en av sina fem favoritalbum, när han medverkade i Studio Virtanen. Detta meddelar Danko Jones skivbolag Bad Taste Records.

Bad Taste tillkännager att de hyser stor respekt för Lars Ohly och uppmanar alla att rösta på vänsterpartiet i årets val.

Rolig skola för vuxna

TilliT är en ny gratistidning med endast glada och lyckliga nyheter. Förutom tidningen arbetar TilliT med ”drömprojekt”, de hjälper människor att förverkliga önskedrömmar.

Ett av projekten är Rolig skola för vuxna. I skolan får vuxna människor möjlighet att vara barn på nytt – klippa och klistra, leka med ”kramisdjur”, lyssna på sagor, teckna, måla, spela, dansa, och leka. Mellan skoldagarna får eleverna ”individuellt stimulerande roliga läxor”.

– En gång så brottades alla och var som djur i en stor hög på några madrasser, säger den nioåriga rektorn Lovis Björkil till TilliT.

Högerprogg

Ali Esbati tipsar om att den moderate riksdagsmannen Carl-Axel Roslund även bör framhållas för sina musikaliska insatser, där han utmanar vänsterns hävdvunna försprång. En låt med såväl folkbildande som frihetliga ambitioner är Fantomen, som man även kan lyssna en bit på.

Att trampa snett

Med undantag för de senaste två årens oproportionerade hysteri för elektronisk musik som gått helt över styr (vem orkar läsa om Andreas Tilliander en enda gång till?) finns det knappt något magasin som vågar gå utanför snedtrampade Converse, svarta jeans och poplugg-fållan.

Så uttrycker sig Norrbottens-Kuriren om Sveriges musikmagasin. Musikmagasinen är dock inte ensamma. När samma tidning bemöter Linda Skugges utspel om att sluta kalla sig feminist är formuleringen: ”För att inte tala om dessa ”utstyrda småbrudar” – ska de sluta måla tårar, färga håret illrött för att nån gammal högstadielärare i farfars-kofta och snedtrampade birkenstock inte tycker det är propert, tillrättalagt och snyggt? Hell no”.

Peter Aalbæk Jensen är förvisso intelligent och vän med Lars Von Trier, dock framträder han i ”snedtrampade gymnastikdojor och lätt halsfladdrig pikétröja”.

På krogen Olivers i Luleå blir man insläppt ”med snedtrampade Kirunakängor men inte med en designerhatt från sjuttiotalet eller New Era-keps i filt från 2005 års kollektion”.

Slutligen nöjesredaktörens blygsamma sätt att anmärka på de klädkoder som tidigare förelåg på nattklubben Cleo.

Missförstå mig rätt nu, jag är inte ute efter att skryta över dyra kläder, poängen är att ge ett exempel för att få er att förstå. Alltså. Mitt ena byxben kostar dubbelt så mycket som hela den andre snubbens outfit, skinnväst och snedtrampade dojan inkluderat.

Den som gillar rock och kanske rent av har snedtrampade Converse på fötterna, kan förövrigt besöka Ebeneser på fredag. Där kommer bland andra Rewind och Karavan att uppträda med start klockan 20.00.

Ferrari-svensken slår till igen

”Ferrari-svensken slår till igen – krockade med Porsche” så lyder rubriken i Dagens PS. Den svenske affärsmannen Stefan Eriksson tycks verkligen ha en talang för att kvadda lyxbilar. Dagens PS lägger Porsche till listan över bilmärken som ”Ferrari-svensken” krockat med.

Den som vill läsa mer om Stefan Eriksson, alias Tjock-Steffe, kan ta sig en titt på bloggen Tjock-Steffe Watch.

Bonnvänster

Välfärden.se är en ny nättidning om Sverige, vars politiska riktning är ”bonnvänster”.

För bonnvänstern är bandy mer än Zinkens damm. För bonnvänstern är regionalpolitik mer än en floskel i valplattformarna. Bonnvänstern spottar ut kaffelatten i nyllet på stadsbor som pratar om höjd bensinskatt. Istället häller man upp kokkaffet och propagerar för utbyggda vägar på landsbygden, körkortsundervisning på gymnasiet och formulerar en regionalpolitik som utgår ifrån att man ska kunna bo där man vill. Välkommen till Välfärden.se – ett nätmagasin om Sverige. Ni kan kalla oss antiintellektuella bonnlurkar. Gör det. Det kanske är så. Men vi vill ger en bild av Sverige som vare sig tjommarna på Neo eller Arena någonsin skulle få för sig att ge. Vi kallar oss bonnvänster. Och det är vi ta mig fan stolta över.

För bildreportage som skildrar annat än den finkulturella storstaden kan bloggen Rostsverige vara värd ett besök.

Hundra mil åt fel håll

Magnus Linton recenserar boken Fredrik Reinfeldt – i huvudrollen (ISBN 9185015768) i Expressen. ”När Carl Bildt och Gudrun Schyman försvann från svensk politik blev den olidlig; att Sverige var ett europeiskt Norrbotten och Stockholm ett Luleå – kall plats hundra mil åt fel håll – stod helt klart” menar Linton. Situationen förbättrades dock i och med Fredrik Reinfeldts entré i offentligheten.

Det där var för ett tag sen, innan jag läst en tragisk bok av journalisten Ulf Kristofferson: Fredrik Reinfeldt – i huvudrollen, ett försök att ge svar på vem moderatledaren ”är” men som blir nåt helt annat: en enkelbiljett till Luleå.

/…/

Luleå är för litet. Ingen vill vara här. Inte ens statsministern. Varken sittande eller kommande.

Inte söta enligt Worship

Vit maktbandet Prussian Blue från Bakersfield i Kalifornien har nått stor uppmärksamhet utanför de egna leden. Det utmärkande med Prussian Blue är att gruppen består av två systrar i tonåren.

Den svenska undergroundsidan Worship verkar dock inte uppskatta gruppens musik.

För att vara blott 13 år är man säkert begåvade. Men tyvärr låter sången ungefär som den man brukar höra 15–17 åriga tonårstjejer sjunga på stan när dom går runt och i sin vildaste fantasi tror att någon skivbolagsdirektör ska komma fram till dom och säga att det var det bästa dom hört och signa dom på ett livstidskontrakt med miljonfyllda bankkonton som följd. Så bra är inte våra svenska tonårstjejer med idolfantasier och så bra är heller inte dessa amerikanska småflickor. Faktum är att dom sjunger falskt, båda två. Smått komiskt blir det i en låt när man, om man lyssnar riktigt noga, hör en man harkla sig i bakgrunden. När man dessutom låter systrarna slakta en av recensentens favoritlåtar Green Fields of France (lyssna på Dropkick Murphys version av låten för att höra hur man gör en bra cover på den!) så har jag bara två val, stänga av eller kräkas. Det är inte ett dugg sött med två unga tvillingsystrar om dom inte kan sjunga! Var är kraven på kvalité inom den nationella skivbranschen kan man fråga sig?

Tidstypiskt

1970-tal: Kulturarbetare
2000-tal: Kulturentreprenör

Exempel: ”Kamar-Eddine Abdessamad, en fristående kulturentreprenör som ordnat många arrangemang under årens lopp i Luleå”, ur Vårt Luleå, Nr 1, maj 2006.

Halleluja gå och driv

I Norrbotten finns en mängd talangfulla artister och musiker som saknar företag och organisationer som kan ta tillvara deras idéer och produkter. När de kommer upp på en professionell nivå lämnar de ofta länet eftersom inga arbetstillfällen erbjuds och de får lättare att slå ”igenom” söderut. Norrbotten går därför miste om unga kreativa människor och ett samhällsekonomiskt område som visat sig ha en stor utvecklingspotential – nämligen musikindustrin.

Så uttrycker sig BD Pop, ett utvecklingsprojekt för popmusiken i Norrbotten. Huruvida det är ”arbetstillfällen” som är det viktigaste för unga kreativa människor är dock omtvistat, vilket Copyriot resonerade runtikring i höstas. Många av dagens framgångsrika artister, exempelvis Kent och Cardigans, har haft a-kassan som försörjning innan de slagit igenom. Dessutom är det inte ovanligt att kända artister får sina huvudsakliga intäkter genom ”riktiga” jobb.

Den regionalpolitiska aspekten då? I gratistidningen Norrbotten Guiden, maj 2006 (artikeln finns inte på nätet), intervjuas Stefan Gunnarsson. Gunnarsson är sedan många år ett respekterat namn i både svenska och internationella musikkretsar. Störst publik når han i SVT:s program ”Så ska det låta”. Att vara norrbottning verkar dock inte ha varit ett hinder för honom.

Under två år bodde jag i Stockholm, det var när jag pluggade. Men sedan dess.. äh, jag ser ingen anledning att flytta. Det fungerar att ha basen här och jag trivs här. Det är det viktigaste.

Som kuriosa kan nämnas att Gunnarsson även får frågan om vilka starkaste minnen han har haft under sin musikkarriär.

Jag glömmer till exempel aldrig när jag spelade i artistbaren på Sjöslaget 1991 och Toto uppträdde. Det slutade med att vi stod och spelade och jammade tillsammans. Det var stort, framför allt eftersom Toto består av sådana fantastiska musiker.

Rädda regnskogen

Fuck For Forest, är en miljöorganisation bildad i Norge, som samlar in pengar för att rädda regnskogen, genom att producera porr och ha sex offentligt.

Organisationen blev känd då två av dess medlemmar, Tommy och Leona hade sex på scenen under Quartfestivalen i norska Kristiansand. Dagen därpå fanns de på löpsedlar över hela jorden. Verksamheten är numera förlagd till Berlin.